Första tatueringen.

HANNA. <3. Inte helt färdig än dock!
(Har ingen aning om varför bilderna lägger sig ned, de går inte att rotera :S).

 

Nu är du en vacker ängel. <3.

Finner inga ord. Känner mig så tom. Saknar dig morfar. Bättre morfar kan ingen önska sig. Du ställde alltid upp. Var alltid så omtänksam mot alla. Du saknas här. I torsdags sa jag hejdå till dig. Du låg så fridfullt. Rummet var jättefint med tända ljus och lugn musik. Du var så vacker. Min vackra morfar. Det kändes så overkligt att du låg där. Du hörde inte hemma där. Pussa på dig och kände kallheten. Varför blev det såhär? Varför? Jag ville inte att du skulle ligga där. Men jag vet att du inte låg där. Du är runtomkring oss alla, hela tiden. Du förlorade inte kampen mot cancern, för nu är du fri ifrån den. Nu är du frisk och slipper all smärta. Jag vill bara att saker och ting ska bli som vanligt igen. Jag kommer aldrig att acceptera din bortgång. Du finns i mina tankar hela tiden och det vet du. Jag glömmer dig aldrig och längtar tills jag får träffa dig på andra sidan, då vill jag få en stor bamsebjörn kram, sådana kramar som bara du kan ge. Jag älskar dig, morfis. ♥.

Dagen med stor sorg, 14/11-2012, vila i fred. <3.



Hej! Det här är Elin, från 16 år och gravid till 22 år och mamma till tjejen Hanna som är 5 år. Jag är allt ifrån en vanlig ungdom till en vuxen mamma, häng med i min vardag!

I bloggen skriver jag om mitt ungdomsliv och om mitt mammaliv. Jag skriver om vår vardag, föräldraskap, jobb, egna tankar och åsikter och lite till.

bloglovin


Kontakta mig?
elinzollfrank@hotmail.com

RSS 2.0