Ung mamma vs äldre mamma.

Håller med dig Elin, så länge man tar sitt ansvar som mamma så har det inget med åldern att göra.
Fördelen någon som kanske är lite äldre är att man kanske hunnit med att skaffa sig en utbildning på univetsitetet (om man nu vill det) har en fast inkomst och en egen bostad, innan barnet kommer till världen. Men det är ju inte så att detta inte går att fixa även som ung mamma. Har flera kompisar som fick barn när vi va runt 20 år, och nu är de flesta klar med sina universitets-studier och har fast jobb.
Allt går om man vill, och en ung mamma betyder inte att man är det samma som en dålig mamma. Om man är en bra mamma har inte med åldern att göra enligt mig.

Jag håller med dig. När man är yngre så har man mer ork än "äldre" mammor. Jag tro också att barnet blir mer framåt. När man är "ung" mamma så har man mycket liv och rörelser runt om kring sig, mycket vänner som vill passa och mysa, släktingar sin familj. När man blir äldre så kanske det inte är samma sak, man har nog inte dörren alltid öppen för vänner som man har när man är yngre. Jag väntar mitt första barn nu och vi har ju jämt vänner hemma eller så är vi hos någon annan. Vi hittar på saker nästan hela tiden och det kommer vi fortsätta med när vi få barn kanske inte lika mycket men vi kommer alltid ha vår dörr öppen så vänner släkt familj bara kan gå rakt in.
En jätte bra blogg Mvs Sofia

har läst din blogg riktigt länge nu, och jag tycker verkligen du är en stark person! lycka till, och hanna är super söt! hon växer så fort, hihi =)

Hej Elin! Vill först bara säga att jag har läst din blogg sen typ juni 2009 och är verkligen imponerad över hur du kämpar med din dotter, skolan och allt :)

Fördelar med ung mamma är ju igentligen allt! man får leva längre med barn och barnbarn, orkar med mer i en yngre ålder, och jag tror man värdesätter barnet mer då! dels för att man inte skaffat sig ett jättevärdefullt jobb som man till dess att man fick barn har tyckt var viktigast i ens liv, och dels för att jag tror att de som får barn unga verkligen gör något de vill och står för (iaf de flesta) :) sen finns det såklart undantag :)

men nackdelar med vissa unga mödrar är de som får ett barn och sen sätter allt ansvar på bebisens morföräldrar.. det är fel tycker jag.. annars ser jag inga fel med att vara ung förälder :)

äldre föräldrar har visserligen mer livserfarenhet och har förmodligen gjort allt de vill göra innan de får barn.. men jag tror personligen att äldre föräldrar inte är lika spontana och lekfulla med sina barn som de yngre.. tror dessutom att äldre blir mer överbeskyddande då de tycks ha glömt hur det faktiskt är att vara ung och vilja prova på saker :) så Ung mamma, är helt klart det bästa! :D

sv: ja det var sjukt gott :D
allt bra med dig? kram

Jag tycker faktskt inte det är något fel på ung mamma, jag tycker det är jättegulligt! :) För mig spelar det ingen roll när ett barn föds, helst inte för tidigt som vid typ 14-15, men vid 17-18 om då någon känner att dem vill föda barn så får väl dem göra det, jag förstårr inte varför alla ser ner på unga mammor! När mamman/tjejen känner sig redo för att bli mamma så får väl hon bli mamma, det är ingen som bestämmer, det är inget dåligt med att bli ung mamma.
Även om man föder sitt barn när man är 15-16 så är man ingen dålig mamma bara för att man är ung, så vadå när man är 40-50 är man bättre då? jag förstår inte riktigt det. det sägs att äldre har erfarenhet! :)
jag tycker iaf att unga mammor inte alls är dåligt & det är absolut inte något fel på äldre mammor, absolut inte! :) men jag förstår inte varför folk ska lägga sig i andra och sen kränka dem och se ner på dem, för den drabbade mår ju inte bra av det! Men jag tycker att när man än föder sitt barn så är det bra, även om man är 20 eller 50! :)

Jag tycker inget är bättre än det andra. Det beror som sagt helt på personerna som får barnen.

Nackdelen med att vara ung mamma är ju som de sagt i ovanstående, att man kanske inte har läst färdigt skolan och fått fast inkomst. Men jag tror också att det har med livserfarenheten att göra, om man är bra eller dålig förälder. Tyvärr är det ju så att man som ung kanske inte har hunnit med att skaffa sig den livserfarenhet

fortsättning på de andra..
tyvärr är det kanske så att man inte har hunnit skaffa sig den livserfarenhet man behöver som förälder om man är väldigt ung och får barn. Det är ofta oplanerat och man kanske hade velat göra så mycket annat innan och då inte trivs i situationen, men ändå behåller barnet för att man kanske inte vill leva med att man tagit bort ett liv. Men som sagt finns det mycket fördelar som du redan skrivit i ditt inlägg.

Äldre föräldrar har antagligen mer livserfarenhet, utbildning, fast inkomst och ett bra boende. Eller man får ju hoppas att det är så, fast som sagt så är det ju inte alltid det. Tyvärr.

Så jag tror inte man kan dra alla ung mammor eller alla äldre mammor över varsin kant. Allt beror på en själv och vad man gör det utav. Jag gör tummen upp för både unga och äldre mammor som tar sitt ansvar för det liv de har skapat och för alltid står bakom det och älskar det, (:

allt bra idag ? :)

Det e lätt för dig att säga att att det nästan bara finns fördelar med att vara ung mamma när du bor hemma. Hade jag bott hemma (är själv ung mamma) när jag fick mitt barn så hade allt varit helt klart enklare. Jag tror nog att du hade haft en annan åsikt om du hade bott själv med hanna i egen lägenhet för det e något helt annat än att bo hemma där man har sina föräldrar som sköter i stort sett allt, det enda du behöver göra är att ta hand om din dotter och möjligtvis städa ditt rum.

Jessica: Hej! Jag kan säga dig att även om jag bor hemma så tar jag hand om allt som har med mig, Hanna, matlagning, handling och allt sådant att göra. Det enda jag inte gör här hemma är all betala räkningar. :P. Kram!

Anonym: Jag tror absolut inte att livsfarenheten spelar någon roll. Jag förstår inte hur den kan göra någon roll? Berätta gärna hur du tänker med "livsfarenhet" :) Kram!

sv: tack så mkt :) vad gör dudå?

Jag håller med dig Elin! :))

Varning för lång text ;)

Jag tror inte att yngre mammor på något sätt behöver vara sämre mammor än de äldre. Jag tror man har lika mycket kärlek till sitt barn oavsett ålder. Men jag håller med den som skrev om livserfarenhet. Det finns så mycket kvar att lära om sig själv, om omvärlden, om relationer mm när man är ung och jag tror att det kan vara bra att lära sig det innan man skaffar barn. Jag tror man har en lite annorlunda syn på livet när man är 25-30 mot när man tex är 15-20. Därmed inte sagt att barnet har det sämre hos en ung mamma..absolut inte! Boende och jobb är också en annan sak som är viktigt. Att gå i skolan med ett litet barn är mycket enklare än att som ung mamma försöka skaffa sig ett jobb (när skolan sedan är färdig), samhället är idag inte format efter unga föräldrars behov och arbetsgivare drar sig för att anställa en ung förälder. Det är ofta då det blir svår, när barnet är ca 2-4 år och den unga mamman gått klart skolan och ska söka jobb. Boendet är också en viktig aspekt, jag anser att man bör ha en fast inkomst för att kunna ha ett eget boende när man får barn, detta för att man ska till 100% veta att man kan klara sig själv om något skulle hända. Det är jättebra att unga föräldrar bor kvar hemma, och för många funkar det jättebra. Men jag tycker inte det är helt rätt att skaffa barn och ändå förlita sig på att ens föräldrar betalar tak över huvudet..något kan hända och då står man där. Relationen mellan barnets föräldrar är en annan negativ aspekt när man är ung. Det är inte sååå ofta man håller ihop med den man träffar som 16åring, och ofta har unga föräldrar inte varit tillsammans så länge när de får barn..inte lärt känna varandra tillräkligt. Äldre föräldrar skaffar ibland också barn tidigt i förhållandet, men som 25+are så har du mer "hittat dig själv" som person och man förändras inte lika mycket längre. En tex 18 åring utvecklas och förändras så mycket under några år och man kanske växer ifrån varandra, utvecklar andra värderingar osv. Detta kan hända med äldre också..men inte i samma utsträckning som yngre. Det finns yngre föräldrar som håller ihop, absolut! Och det finns äldre som separerar, absolut! Men det är fler unga mammor som är ensamstående än äldre. Barnen kan fortfarande ha det lika bra med en ensamstående, men mammorna har det svårare och det påverkar ofta barnen.

Så jag röstar alltså på att vänta med barn till man har fast ekonomi, egen bostad, fast tjänst och tills man lärt känna barnets pappa till 100% ..tillbringat några år tillsammans och vet att man klarar påfrestningar i förhållandet, och gärna bott tillsammans själva ett tag.

Jag vill också verkligen klargöra att jag tycker unga mammor är percis lika bra som de äldre, det tycker jag verkligen! Åldern är bara en siffra..men de siffran kan vara ganska avgörande hur mycket du hunnit med i ditt liv..tex de faktorerna jag skrev tidigare. Jag har svårt att se vad en äldre mamma skulle ha för nackdelar..köper inte riktigt att en 27 åring har mindre energi till sitt barn än en 17åring, inte heller en 35 åring brukar vara så "trött" att man inte orkar leka med sitt barn.

Jag är själv 26 år och har en dotter på 9år som heter Alva (va 17 år när jag fick henne, egentligen 16 då jag fyller i nov och hon i januari). Vi har det jättebra, så jag vet att unga mammor kan lyckas precis lika bra som äldre. Men idag kan jag tycka att det lite var "tur att" det gått så bra som det gjort..nu när jag har mer livserfarenhet och ser saker på ett helt annat sätt! Jag är nu gravid med mitt andra barn, har idag fast jobb sedan länge..min sambo (Alvas pappa) och jag äger en villa, jag kommer kunna ta längre föräldraledighet men ändå få ut mer föräldrapenning, jag behöver inte känna någon oro över "hur kommer det att bli i framtiden", jag vet att jag klarar mig precis lika bra själv om min sambo och jag skulle göra slut, och jag är inte beroende av mina föräldrar eller någon annan för att mina barn ska få det bra! Jag ångrar inte Alva för en enda sekund..hon är det finaste jag har och hon är mitt Liv och mitt Allt <3 Utan henne skulle jag inte överleva och jag kan inte ens tänka tanken att jag skulle haft det bättre utan henne! Meeen, det är bättre att skaffa sig lite livserfarenhet, jobb, ekonomi, bostad mm innan man skaffar ett barn, det blir eklare då.

Hoppas du inte tar det här som något nedvärderande, det är inte menat så!! Det här är bara mina åsikter och min erfarenhet. Jag säger alltid att jag rekomenderar inte någon att skaffa barn som ung/tonåring.. Men OM det "råkar" hända så är jag övertygad om att det kommer gå bra..bli bra..om inte annat tillslut!

Lycka till med allt Elin! Kram Michaela

Åh vad glad jag blir över att läsa ditt inlägg! Och bilden på dig och ditt barn uppe i headern är helt underbar. Hur fin som helst.

Jag håller med dig. Det är synd att många förknippar ålder med hur bra mamma man är. Precis som du säger har inte åldern något med att göra hur bra mamma man är.
Antar att folk (som vanligt) har fördomar. Fördomar sparar ju tid. Gör man något som är utanför ramarna blir folk oroliga och tror att det inte ska fungera. Som att vara ung och mamma tex.

Allt hänger på vem man är som person. Inte vilket år man är född.

Kram och ta hand om dig!

Jess

Jag ser faktiskt inte annorlunda på unga mödrar respektive äldre mödrar. När det kommer till kritan handlar mödraskap inte om ålder -- det handlar om ansvar. Den enda nackdelen jag kan komma på om man är ung mamma är att man inte är färdigutbildad och att man inte alltid har en bra ekonomisk grund. Fast å andra sidan finns det många äldre personer som skaffar barn utan någon starkare ekonomisk grund...

Jag tycker att det är precis samma situation - oavsett ålder. Om det är en 40-årig kvinna som älskar sitt barn över allt annat, eller en sjutton-årig mamma som älskar sitt barn precis lika mycket - så är det ingen skillnad. Detta borde knappt vara ett samtalsämne, alla har rätt att blir behandlad och värderad lika som mamma - utan ålderssnacket!

Och en sak, som jag verkligen inte tål, är när de äldre och de yngre trycker ner varandra:

Äldre: Oansvarigt att få barn vid så tidig ålder, usch! De borde ha lärt sig mer av livet innan och fått en bra man, bra jobb och stort hus!
Ung: Kärring! Kommer och tror att hon är något. Jag kan allt, vet allt, älskar mitt barn. Jag festar, lever livet fast jag har unge. Jag förstår mitt barn bättre!

Alla har ett ansvar att ha nära kontakt med sina barn, kunna "leva livet", sätta gränser. Nej, nu får jag sluta innan jag blir för arg, haha.

Du är duktig, bra blogg!
Kram

så länge man tar sitt ansvar spelar inte åldern någon större roll. jag själv skulle inte vilja bli en ung mamma (det är för att jag tror att jag inte vill ha barn alls, hehe) men jag tycker att åldern inte spelar någon roll ändå. som ung mamma kanske man behöver mycket stöd och så dock, ekonomiskt och ja om man vill leva sitt ungdomsliv, men du verkar ta ansvar genom att "involvera" ditt barn i din vardag. jag vet att det finns unga mammor lämnar bort sitt barn till sin mamma/pappa/far-eller-morföräldrar på helger för att kunna festa, och då menar jag varje helg eller åtminstone 3 av 4, men man måste ta sitt ansvar enligt mig och inte festa för ofta när barnet är så litet för ens liv ändras ju när man får barn..

men som sagt, du verjkar ta ditt ansvar och bara superduktig!

Jag säger bara en sak; FUCK YOU ALL!
Att vara mamma (förälder) är INGEN ålder och sånna här. Jag var mogen för att få barn, och har längtat sen jag var 13 år. Vissa klarar av att få barn när de är 13, vissa 20, vissa 30, vissa 50 och vissa ALDRIG. Sånna här diskutioner är lika jävla dumma som vem som är bäst på att köra bil, eller vilka som är bäst i skolan. Med samma förutsättningar spelar det ingen roll om man e man eller kvinna, och det spelar ingen roll om man är 20 eller 22 när man får barn.

Föräldraskapet kan skötas lika 'perfekt' oavsett om man är 15 eller 36. Det är personligheten som styr, inte åldern!

finns både för och nackdelar med allt.
en del är mogna som en 35 åring vid 20 års ålder och vice versa.
hur man är som mamma sitter inte i åldern, utan i ens personlihet, intellektuella och ja allt som gör en till den person man är och ens mognad.

Hej! Håller med att åldern inte spelar någon roll. Hmm min moster som är närmare 40 & min bästa vän som är eller var då 22 fick barn samma vecka och det märks en del skillnad faktiskt min kompis son är lite tuffare, han började dagis vid tidig ålder och han är van att sova borta & ja väldigt utåtriktad mer personer som ställer upp som barnvakt pga föräldrarna pluggade/jobbade väldigt mkt under hans första år. Min kusin som då har en äldre mamma, detta är hennes första barn märks att han började dagis mkt senare, inte sovit borta för hans mamma finns typ alltid där och ja vet inte blir på ett helt annat sätt svårt att förklara men ja ser faktiskt skillnad. Hon har svårt att lämna ifrån sig barnet medans kompisen gör det lättare. Var inte lätt att skriva ned hur ja menar kanske blir fel men iaf sen är det ju från person till person hur folk uppfostrar sina barn självklart!

Jag håller med dig! Den som säger emot är ju bara dum och förstår inte, har inte ögonen öppna och ett öppet sinne. Det finns så många vuxna kvinnor som får barn men som inte är ansvarsfulla och tar hand om sina barn, utan bryr sig bara om sig själva. Så man kan absolut inte säga att vuxna mammor skulle vara bättre än unga mammor. Som du säger tror jag att man är både starkare och har mer energi som en ung mamma. Dessutom kanske man på sätt och vis förstår barnet bättre sen när det blir äldre, jämfört med om man är 36 år och får barn. Men det spelar ingen roll egentligen det heller :) Och man kan inte anklaga alla unga mammor, det finns massor som verkligen är mogna och som tar sitt ansvar! :) Själv är jag 25 och jag har nu börjat känna att jag snart vill ha barn, men jag känner mig fortfarande inte mogen för det.

Hej hej.
Själv fick jag mitt första barn när jag var 18 år och sen kom mitt andra när jag var 20, men när jag fyllde 27 så kom min tredje.
Så har liksom testat på båda delarna och måste säga att jag själv PERSONLIGEN tycker att jag var en "bättre" mamma med mitt tredje barn.
Vet inte hur jag ska få fram det utan att det låter jätte konstigt.

Men jag vet även att man klarar att ta hand om ett barn fasten man är ung, kan ha varit att jag inte var redo igentligen vid 18 års ålder, medans andra är jätte redo för barn när dom är 16.

Fördelarna med att skaffa barn tidigt är väl att man orkar mycket mer och kanske har hyfsat med barna sinne kvar.
Sen när barna är vuxna så är man själv ung.

Finns så mycket fördelar och nackdelar men jag tycker det är induviduellt. Vissa passar det att skaffa barn tidigt och vissa ska bara inte göra det.
Men det finns även äldre tjejer och kvinnor som aldrig borde skaffa barn för dom kan inte ta hand om baarnet/barnen.

Men som sagt tycker inte åldern spelar någon roll, det beror på personen som ska ha barnet.

Varför jämföra? Är du en bra mamma som ger ditt (dina) barn kärlek, trygghet, lär denne rätt och fel osv, så är du en bra mamma oavsett vilken ålder du än har. Jag är 41 år och min äldsta dotter blir 20. Jag har haft en enorm glädje av mina barn och jag har vuxit med uppgiften. Men jag skulle likväll kunna tänka mig och skaffa mig en sladdis, till vilken jag skulle vara en minst lika bra mamma.

Vad säger att yngre har mer energi? Inget. Energi i detta läge handlar om att orka uppfostra sitt barn. Att orka visa vad som är acceptabelt och inte acceptabelt beteende. Att orka ge dem kärlek, även då de är "mindre roliga". Energi handlar om att finnas för barnen. DET är konsten att vara en bra förälder. Att orka och vara konsekvent när man egentligen inte orkar.

Ung vs gammal. Nä, det handlar inte om det. Det handlar om viljan och orken att ge ditt barn det hon/han behöver ( och jag pratar inte om det materiella,eller låt-gå-mentalitet). Att uppfostra barn är inte alltid det lättaste och jag ser många (både unga och "gamla") i min närhet som "ger upp", dvs de orkar inte säga nej två extra gågner. Barnen får sin vilja igenom, då det är den "lättaste" vägen osv.

Älska. lyssna och guida är mitt råd. Älska ditt barn för den hon är inte för det hon gör.

Lycka till! :)

Bra diskussion!
Jag vet inte om det finns något som heter att "äldre mammor är bra mammor". Det finns ju ingen garanti för det om man säger så.. Allting beror på hur man är som person, om man känner sig tillräckligt mogen eller inte. Jag är 20år, förr ville jag bli en ung mamma men när jag väll blev lite äldre kom jag på att jag är nog inte så mogen för det trots allt.. Jag skulle säkert klara av att hantera ett barn men jag känner inte att jag skulle vilja ha det nu.

Sen tänkte jag på att äldre mammor inte heller behöver vara så bra alla gånger, jag känner många äldre mammor som inte är mogna. De bryr sig inte om sina barn, låter dom göra hur dom vill, behanldar dom illa. Ska jag vara ärlig tror jag att jag känner fler äldre "omogna" mammor än unga omogna mammor.. och ja håller med dig, man får leva tillsammans längre med sitt barn om man får barn som ung. Fast sedan är ju ingen garanterad ett liv på 100år, så man vet aldirg hur lång tid man får tillsammans med sina barn.

T: Jag håller med dig! Man ska inte behöva jämföra!

Men det där med energin. Jag menar inte att energin ska vara på olika nivå när det handlar om att fostra barnen. Flr där är det lika för alla.

Det jag menar är konditionen, fysiken. Ju yngre man är, desto bättre energi har man. (Om man tränar regelbundet och så då). Dom äldre har ju faktiskt sämre kondition (om dom inte tränar extra då). Hoppas ingen tar illa upp om jag skriver så! Men det är ju bevisat i flera studier och jag skulle kalla det allmänt kunnande. :).

Tack för dina åsikter! :). Kram.

Alltså detta är svårt att kommentera, då jag tror alla mammor har sina mer eller mindre fördelar beroende på annat än ålder, som arbete eller inte, hemma eller mkt jobbande, stor familj el liten, stor stad eller liten skogsstuga, hehe ja du hajjar.

Jag blev mamam första gången vid 17 år och andra gången vid 19 år, och har levt som ensamstående.

Allting har fungerat suveränt och det jag har fått höra mest gånger är andras åsikter om jag inte kan "festa, resa och leva livet" när jag är ung mamma.

Fel. Jag gillar inte att festa.

Resan kan jag absolut göra, och det blir till och med en resa i resan att åka iväg med barnen. Vi har varit i både Thailand och Grekland nu helt utan problem.

Och det där med att "leva livet", det gör jag verkligen. Jag har till och med funnit meningen med mitt liv; och det är mina barn!

Handlar väl mer om hur personen ifråga är än vilken ålder den har. Så individuellt.

Jag håller med om att det är viktigast att man tar ansvar och inte lever "tonårsliv" om man är mamma varken som 15 eller 50 år. Det är ju ett val om man vill ha ungdommen fri eller ålderdommen lixom. Vissa vill festa loss och göra vad man vill som man inte kan när man har ansvar för barn när man är ung, vissa när de är äldre.
själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha barn förens om minst 10 år

riktigt bra sagt ;)
jag tycker som du, men det finns en nackdel & det är ju skolan.
Men eftersom jag sj bara är 13 år så vet jag inte hur ni gör med skolan :)

det handlar ju om hur man är som person, det finns mogna 15-åringar och fruktansvärt omogna 40-åringar. Däremot anser inte jag att en 15-åring bör eller är lämplig att PLANERAT skaffa barn men ingen kan tvinga någon till abort i Sverige, tack och lov.
Personligen anser jag att man som ung förälder har mer energi (oftast) och på något vis mer förståelse för barnet eftersom man kommer ihåg mer från hur det var och framför allt för att så mycket förändras att en yngre förälder är mer "inne" i hur det är att vara ung/barn/tonåring just där och då
Dessutom tycker jag som har äldre föräldrar att man (om inget oförutsett händer) har mer tid med sitt/sina barn, de är trots allt ens barn även när de är vuxna och har flyttat hemifrån. det är först på senare år som jag börjat uppskatta umgänget med mina föräldrar, och jag vill inte bara finnas där för mina barn utan även mina barnbarn och förhoppningsvis barnbarnsbarn.
Vi kommer dock kunna njuta av livet "utan" barn redan i 40-årsålder, mina föräldrar var 55+ när sista barnet lämnade huset.

Däremot har nog en äldre förälder mer livserfarenhet och bättre ekonomi och även större trygghet rent yrkesmässigt. men jag tror dock att det blir en större omställning om man tidigare levt ensam länge, eller i par. det är stor skillnad på att vara en elelr två mot att vara en hel familj

Det kvittar hur gammal man är, som du säger.. tar man ansvar och så kan det kvitta hur gammal man egentligen är. För jag menar, en ung mamma kan vara så mycket bättre än vad någon som är äldre tex. :)

jag anser att det inte är något fel på att vara ung mamma, det finns 2 nackdelar Skola & killen, en del killar ställer inte upp, en del gör det, en del försvinner ur barnets liv, en del stannar kvar.

Med livserfarenhet menar jag saker som man har upplevt och som kan vara till nytta för att uppfostra ett barn. Men jag menar inte att en ung mamma HAR mindre livserfarenhet än en äldre, men oftast är det kanske så. :)

Det ä bra. Då slipper man vara 50 när ungen är 10.
59 när ungen är 19 (tar studenten t.ex.). Typ 70 när ungen har blivit stor och börjar jobba. "Min mamma är tjugo år och mormor är 75" liksom naae.

en mamma är när man ÄR mamma. ålderna spelar ingen roll :)

Att bli en bra mamma har inget med ålder att göra. Tycker inte man ska klanka ner på vare sig yngre eller äldre mammor. Jag är 30 år och väntar mitt första barn och just NU är den rätta tiden för mig med barn. För andra kanske det är tidigare och för andra senare, det är upp till var och en att känna och även att känna om de ens vill ha barn. Sedan hoppas jag att alla tänker till noga innan och att även partnern är med på beslutet. Har träffat både yngre och äldre som det tagit slut mellan och de pratar skit om varandra framför barnet, det gör man INTE om man är ansvarsfull.

Det finns så klart både för och nackdelar med att få barn tidigt och sent. Jag tycker inte själv att jag är så ung, fick min dotter när jag va 25 och nu väntar jag mitt andra barn som hinner födas innan jag fyller 27. Men dom andra i min föräldragrupp är MYCKET äldre än mig. Dom flesta är runt 40 och har fått kämpa för att bli gravida. Enligt vad jag har märkt kan jag tycka att det har sina nackdelar att få barn så sent, bland annat: kroppen återhämtar sig inte lika bra, majoriteten av förlossningarna har varit svårare, sen all stress och frustration dom får genomgå för att bli gravida, mammorna är mer daltiga med barnen och därmed blir dom mindre självständiga. Sen vet jag inte om det har just med mammornas ålder att göra men dom barnen i föräldragruppen som har äldst mammor är oftare sjuka... Nyligen dog min bästa kompis pappa, min bästa kompis är bara 26, hon har inte ens hunnit få några barn. Så visst har åldern betydelse enligt min erfarenhet i alla fall om man är runt 40 när man blir mamma. Om man är ung mamma tycker jag inte spelar lika stor roll bara man kan ta sitt ansvar, dock är det ju mycket lättare att vara mamma om man hunnit skaffa jobb och har ett stabilt förhållande. Sen har inte alla möjlighet att skaffa barn förrän dom är närmare 40.

Jag är ung mamma, eller kanske rättare sagt var ung mamma. Nu har ju mina tjejer vuxit upp min äldsta dotter är 21 år men henne fick jag då jag var 17.
Fördelen är kanske att man har mer ork som ung mamma och att när barnen bli stora ligger man lite på samma våglängd och uppskattar ungefär samma saker vilket gör att man har väldigt roligt ihop.
Nackdelen är att med facit i hand kan jag säga att man är inte så erfaren då man är 17. Jag kan nog känna att jag skulle behövt lite mer kunskap men å andra sidan lär man så länge man lever dvs fortfarande :)

Jag tror att en ung mamma kan vara en lika bra mamma som en gammal men jag tror också att man ska vänta med barn för att uppfylla sina egna drömmar.. Först är man dotter och precis efter blir man mamma. När ska man bara leva för sig själv? Jag är själv dotter till en ung mamma, vilket absolut i många fall varit en nackdel. Jag är 21 och kommer inte att skaffa barn förens jag är färdig med min utbildning, rest runt, byggt en ekonomisk bra grund, ett hus.. Jag vet dock att vara mamma inte är någon ålder.. Man har fördelar i olika åldrar, Jag ser dock att fördelarna blir bättre om man väntar till 25-30 då man fortfarande inte är gammal men inte heller ung.
Min pappa är både en ung (20) och en gammal pappa (37), han är en mycket bättre pappa nu sin "andra gång" när han blivit äldre och mer ansvarig, men det är ju också olika!

Det finns verkligen många unga mammor som inte förstår riktigt vad det innebär att vara en bra förälder. Men givetvis så tror jag att det finns lika många äldre föräldrar som inte riktigt kan ta sitt ansvar till fullo.

Vad jag tycker är viktigast är att man engagerar sig i sitt barn, deras välmående, uppfostran, hygien och andra viktiga saker. Att man vill vara med sitt barn, att man ger barnet trygghet, uppmärksamhet och låter barnet synas hos och med sina föräldrar. Man behöver inte ha pengar så att det räcker och blir över, bara man själv inte mår dåligt över hur lite pengar man har, så att det går ut över en psykiskt. Så länge barnet och föräldern har vad man behöver utan att må dåligt psykiskt eller fysiskt så ser jag inga problem med att vara en bra förälder. - Om man har det jag nämnde ovan.

Åldern spelar ingen roll. Det handlar väl om hur man e som person? Ofta har man mognat o "partat" klart då man e lite äldre, men de har som sagt med hur man e som människa.
Jag fick Ella som 24åring o känner mig som en rätt ung o oerfaren mamma (har lixom inte haft hand om bebisar innan o ingen av mina riktigt nära vänner har barn) men jag älskar henne mer än livet o gör allt för att hon ska ha de bra -o de e väl de viktigaste, eller?

Lycka till me allt. Du har en superfin dotter, btw! :)

Hej Elin! Jag håller med dig. Det finns ingenting dåligt med att vara en ung mamma om man tar sitt ansvar. Jag själv är 18 år och har tvilling-döttrar som nu är lite mer än 1 år. Och visst var det ju jobbigt att hänga med i skolan som 16 åring med tvillingar i magen. Men det funkade. Jag pluggade även mycket hemma under min graviditet. Jag får mycket hjälp med att passa tvillingarna eftersom att jag fortfarande pluggar och går i skolan. Men det funkar. För två gånger i veckan får jag plugga hem i från. Det går jättebra, och hela familjen håller ihop och hjälper mig mycket.
Det viktigaste om man är ung och blir gravid är att man verkligen vill ha barnet och vet att man kommer klara av att ta hand om det och ta ansvar. Och jag valde ju att behålla mina, även fast det från början inte var meningen att jag skulle bli gravid. Men jag är jätteglad över mitt beslut och lever ett lyckligt liv med mina två barn och min pojkvän!
Så keep it up girl, det finns inget dåligt med unga mammor.

huvudsaken är nog ändå att man kan agera som en bra mamma!

Har själv ett barn och är 20, älskar livet som mamma och de finns inga nackdelar med att vara ung mamma. Gillar inte folk som säger att de vill leva livet innan barn, de är ju för tusan barnen som är livet :)
Mamma är ingen ålder, de är något man är!

Personligen älskar jag unga mammor.. Eller ja, unga familjer! Blir så jäkla lycklig när jag ser unga föräldrar tillsammans med deras barn, det ser så himla fint ut.
Jag förstår inte varför folk har såna fördomar mot unga mammor, jag vet flera unga mammor som är hur bra som helst samtidigt som jag vet äldre mammor som jag skulle hänga mig om jag var barn till..
Sen är det nog bättre för barnet åxå, man orkar ju mer som ung så då kan man göra lite roligare saker med barnet, som att spela fotboll tex. Jag tror man blir mer "kompis" med sitt barn när man är yngre, liksom om min morsa var 30 skulle jag nog inte ha några problem med att ta med henne ut på krogen såfort jag fyller 18 eller typ konsärer osv, men nu är hon 46 så det känns lite.. ja, töntigt? haha!
Enda nackdelen jag kan tänka mig finns med att vara ung förälder är väl att det oftast är svårare med pengar, eller iallafall om man fortfarande pluggar och sånt. Man vill ju ge sitt barn allt den behöver, och mycket mer än så.. men det är ju inte billigt, jag vet ju hur jag själv är och bara ska ha och ha hela tiden haha!

Du har en gaalet fin liten tjej! =)

Fördelar med äldre med en äldre mamma:
-har "lekt" av sig
-har i regel bättre ekonomi
-har hunnit utbilda sig
-är mer mogen

Ser inga fördelar med en 17-årig förälder, tyvärr.

Jag har fått barn både som ung (19) och som gammal (39) och det är ingen skillnad. Man går in i livet som mamma 100% oavsett ålder... pengar utbildning etc har ingen betydelse. Perfekt att vara student när man har barn tyckte jag.

Det avgörande är VEM man skaffar barn med, alltså vem pappan är. Pappan som var 17 år var tusen gånger mer mogen och tog sitt ansvar för sina barn än den pappa som var 36 år.

Jag förstår inte vad ålder har för betydelse. Allt handlar väl ändå om mognad? Finns massor av mammor och pappor som aldrig blir mogna. Tyvärr så är unga tjejer mer mogna än pappan till barnet vilket medför att tjejerna ofta blir ensamstående med sina barn. Visst finns det undantag, min mamma och pappa var 18 respektive 20 och de håller ihop än. Jag önskade jag fick dela resten av mitt liv med min största kärlek precis som dem.

Själv kommer jag från en liten äldre mamma, min mamma fick mig när hon var 37, jag är även hennes enda barn. Jag tror att det beror på människorna som får barnen. Jag har blivit en väldigt mogen och vuxen tonåring, beronde att min mammas vänners barn var ju liksom 7-9 när jag kom. Jag har blivit uppfostrad i en mer vuxen miljö, vilket gör att jag är lite annorlunda än mina vänner. Jag tar mera ansvar och är mera självgående. Men det tror jag beror på hur mina föräldrar har uppfostrat mig.

Det kan nog också bli väldigt fel med äldre föräldrar. Man har förmodligen lättare att manipulera föräldrarna. Man vet hur man ska göra, och dom kan liksom inte säga nej. Man vill ju liksom inte vara en gamal tråkig förälder.

Jag är nöjd hur jag växte upp, hade inte velat ha det på något annat sätt. Det handlar om personen som uppfostrad.

både min mamma & min syster fick barn tidigt och dom säger att den enda nackdelen är att folk dömer dom för deras ålder. Kroppen orkar med graviditeten, dom få timmarnas sömn och allt annat bättre än en äldre mamma. Jag älskar att min mamma är ung, det är roligt med en mamma som vill följa med på konserter och liknande :D

Jag tycker inte åldern spelar någon roll.
Allt handlar bara om mognad.

Min åsikt är att det finns ingen egentlig ålder på föräldraskap. Jag hann precis fylla 21 när jag fick min son och det var en bra tid för mig! Varför skulle en 16 åring sköta ett barn sämre än en 36 åring? Det handlar om mognad. Hur pass tidigt i sitt som man är redo för att bära ansvaret över en annans liv. Vad jag sett, är yngre mammor inget sämre än äldre mammor! Åldern är bara en siffra. Sen uppfostrar alla sina barn olika. Bara barnet mår bra, föräldrarna med, så är det underbart!

Håller med dig om de fördelarna du räknade upp. Men dock tycker jag det verkar som att alltför många unga mammor blivit gravida av "misstag" och att de då på köpet fått problem med att lösa boende, ekonomi och sen händer det ju tyvärr alltför ofta att killen inte vill vara pappa och sticker. Så fördelen generellt sett, med att vara lite äldre är nog att man har planerat sitt liv lite mer.

Jag tycker inte det är något fel med att vara ung mamma, du har så rätt i dina påståenden

Jag är 39 år och gravid med mitt åttonde barn. Min äldsta dotter är 19 så jag har varit ung mamma likväl som jag nu räknas till äldre. Åldern spelar ingen roll tycker jag. Huvudsaken är att man är en engagerad, kärleksfull förälder som ger barnet den trygghet och kärlek ett barn ska ha. För att jämföra mig själv så var jag nog mer osäker till mina första barn då jag var ung. Jag var mer hönsig då ;) Nu är jag mer avslappnad och trygg i min föräldraroll. Det finns unga mammor och pappor som inte tar fullt ansvar...och det finns äldre mammor och pappor som inte heller tar ansvar. Så nä, åldern spelar ingen roll...huvudsaken att man älskar sitt barn över allt annat =)

Det är precis som du skriver att det inte spelar någon roll hur gammal man är som mamma, bara man tar ansvar.
En sak som kan vara en nackdel med att vara ung mamma är relationen till pappan. När man är ung kanske man inte har hittat den man vill dela sitt liv med och man kanske inte har kontakt med sin pojkvän när det gått tio år.
Om man är äldre när man får sitt barn kanske man har skaffat sig en sambo/man och har två personer som tar hand om barnet.
Men nu är inte detta självklarheter. Man kan hitta sin "soulmate" när man är 17, och man kan skilja sig från sin man när man är gammal.

En till nackdel är det här med ekonomin. När man är 17 är ens ekonomi inte särskilt stabil och det kan vara svårt att försörja fler än en person. Dock får många låna pengar från familjemedlemar och liknande. Men det finns också personer vars familj skäms och drar sig ifrån en ung gravid tjej.
När man är äldre har man oftast bättre ekonomi och det kan vara lättare.

Jag har sett många program om unga mammor och det verkar som om de bara tar de såliga exemplerna i programen! Jag vet att det finns så många bra unga mammor där ute. Ändå så är mammorna i programen hopplösa. Röker när vattnet har gått, ger inte barnen riktig mat, har inen bra tidsrytm, m.m.
Kanske man borde ta fler BRA mammor i dessa program så att man visar att man faktiskt kan vara ung och ta hand om ett barn.

Bara för att jag tog upp nackdelar betyder det INTE att jag tycker att man inte kan vara ung och mamma! (:

håller med dig. Jag fyller 21 år i september och min dotter är 3 år. Det har varit kämpigt i skolan..but hey, jag klarade det. Jag tog studenten i år och kämpar hårt för att hitta jobb.

En 15 årig mamma kan ju vara en bättre mamma än en som är 30 år. Allt handlar om hur de "handlar" och tar ansvar/mognad.
Personligen har jag inget emot unga mammor, men jag tycker det hade varit bra om de gick ut skolan först så de slapp tänka på det i framtiden. Kan va påfrestande att plugga upp det man missat sen med småbarn runt sig.
Enda nackdelen jag ser med en riktigt ung mamma är att det oftast inte håller med pappan tyvärr. Finns såklart undantag. Visserligen splittras "äldre" föräldrar med, men oftast har de rätt många år på nacken. Nej bara man är mogen och tar ansvar så spelar inte åldern så stor roll.

Håller helt och hållet med om det där med att åldern egentligen inte har någon betydelse så länge man tar sitt ansvar.
Är själv ung mamma på 20 år med en liten pojke på 8 månader. Själv känner jag att det var lite för tidigt för mig för att skaffa barn. Men är fruktansvärt glad över min lilla pojke och älskar honom mer än allt annat på denna jord. Men det jag ser som en nackdel nu som ensamstående mamma är när jag ska börja studera. Visst klarar man av det, men det kommer bli mycket jobbigare. Det är den enda nackdelen från min sida. Att det hade vart enklare att ha utbildningen innan barn.

Jag tycker det både finns positiva och negativa saker med att bli mamma. Men om man, som du, blir mamma när man är ung så älskar man nog sitt liv som mamma och vill inte vara något annat :)
Allt har en mening!

Håller med dig om att det handlar om mognad. :)

Oj vad många kommentarer. Roligt. Jag ska snart bli pappa. Jag ser mig själv inte som gammal då jag är 25. Men jag håller med om att det finns fördelar att vara ung. Har man ett stabilt förhållande och ekonomi funkar det. Det blir ju en stor förändring i livet.

Kroppen är skapad för att få barn redan vid 15 års ålder, det säger ganska mycket enligt mig. Är man en yngre föräldre så tror jag att man själv minns hur det var att vara "ung" och man har öven mer förståelse vid tånåren osv. Helt klart tummen upp för unga föräldrar!

Vilken fin dotter du har! Och vilket fint namn hon har... ^^ Haha!

Visst handlar det om mognad att skaffa barn, men själv hade jag aldrig velat skaffa barn innan jag "levt livet", pluggat klart, har ordnad ekonomi, egen eller gemensam lägenhet med den man lever med, stadigt förhållande.

Att vara mamma innebär att ALLTID sätta sitt barns hälsa, välmående och behov före sitt eget. TYVÄRR tror jag att "äldre" mammor är bättre på detta. Iaf i dom fallen jag har sett unga mödrar... Givetvis finns det ombytta roller. Av det lilla jag läst din blogg, så verkar du fixa föräldralivet med glans, mednas det finns "äldre" mammor och pappor som inte alls tar sitt ansvar. ^^

Ha de gott! Kram Hanna
"En sån där mammabloggare"

Vad menar du med äldre mamma? 30 år? 40 år? 50 år?
tycker generlelt tycker jag att personligheten och personen är viktigast, en mamma på 50 år kan vara lika bra som en mamma på 20 år.
personligen vill jag nog ha barn vid 30 år, det är lagom, man har stabil ekonomi, pluggat klart, "lekt" av sig, stabil tilvaro men är ändå ung och kommer leva länge med sitt barn.

För några veckor sedan skrev du att du tyckte att alla ska ha samma rätt att adoptera även homusexuellt, har du tänkt på barnet i den frågan?
personligen (är adopterad själv) hade jag inte velat ha två pappor eller två mammor och känner flera andra adopterade som inte velat ha det av många anledningar. Att vara adopterad är redan med det jobbigt, många frågor m.m. så att ha två pappor är inget som skulle göra det bättre. (observera att jag inte är mot homusexuella el nått)

Jag förstår mig inte på de människor som skriver att åldern har ingen betydelse gällande föräldraskap. Det är klart att åldern och mognad spelar in i hur man är som förälder!! Det är naivt att påstå något annat! Förstå mig rätt nu.

Rent logiskt nu är de äldre mammorna "bättre" mammor eftersom dem har åldern och mognaden på sin sida - livs-/arbetserfarenhet är allt och särskilt när det kommer till allmänbildningen. Det handlar inte bara om att ge tak över huvudet, mat på bordet och kärlek för sitt barn. Det gäller att lära sitt barn om livet, att kunna forma dem för att möta världen i alla dess former och tyvärr tror jag inte att majoriteten av unga mammor har verktygen för detta.

Jag har mött flera unga mammor som brister i deras sätt att uppfostra sina barn än de äldre - men visst förekommer det åt båda hållen! Inget utesluter det andra och undantag finns det i alla fall. Men mentalt sätt nej, en tonåring är inte redo att bli mor/far men det är en sjuhelsikes häftig resa man gör som förälder - och den gör både unga som gamla. Allting är nytt och det finns inget som kan förbereda en i sina första staplande steg som förälder - läs tusen böcker om du vill, lyssna på tusen människors erfarenheter men de kommer ändå inte vara det som vägleder dig i ditt föräldraskap och det kommer vara din egna intuition, dina tankar/känslor och mognad.

Ung som gammal, alla befinner sig i samma sits när man ligger där på britsen och tar emot sitt barn för första gången. Man växer sig in i rollen som förälder och det är upptill den egna individen att bli en utmärkt förälder eller ej, och jag tror att det valet är mer självklart att ta när man är äldre.

Lång kommentar som uttrycker mina åsikter och tankar rätt väl :)

// 25-årig 3barnsmor - nr 1 vid 17, nr 2 vid 18 och nr 3 vid 23.

CHARLOTTE!: tycker inte att det är speciellt konstigt att du kände dig som en bättre mamma med ditt 3 dje barn.. Allt du lärt dig spelar väl någon roll, kan man hoppas :)

Min mamma var ung mamma, och jag tycker att vi står mycket närmare varandra än vad mina kompisar gör med äldre föräldrar. Behöver ju självklart inte vara den anledningen till varför vi står varandra nära. Men jag tycker det, haha. :)

Det viktigaste är självklart inte åldern utan hur man är som mamma (eller pappa). Självklart underlättar det avsevärt om man har egen bostad, bra ekonomi och en trygg relation vilket är vanligare att en äldre förälder har.
MEN är man ung och har dessa förutsättningar så finns det såklart inget som säger att man skulle ha sämre möjligheter än någon som är äldre!

Jag var 17 år när jag blev gravid. Men jag har aldrig känt att vi haft sämre förutsättningar för det. Vi har en trygg relation, ett fint hus, tillräckligt bra ekonomi för att kunna låta vår dotter vara hemma tills hon var 2:)

Att inte vara klar med sin utbildning tycker jag verkligen inte är en nackdel! Vi pluggar båda (till ekonom&psykolog) och har relativt korta dagar vilket gjort att vår dotter aldrig behövt få långa dagar på dagis.

Summa av kardemumman, visst kan man vara en bra mamma som ung precis som man kan vara en bra mamma som gammal!

Jag är en ung mamma själv & jag sjäv ser bara fördelar. Jg fick min dotter när jag var 20 år & nuy väntar vi ett litet syskon som har BF efter min 22års dag & jag tycker aklt funkar superbra. Jag träffade min man när jag var 14 år & vi gifte oss sen 4 år senare så jag har alltid varit tidig. Jag har jobbat som assistent till min syster som är handikappad & som föddes när jag var 6 år så jag fick nog lov att växa up lite tidigare än alla andra men det är inget jag är ledsen över. Jag har aldrig varit mycketr för att festa men som dom flesta tonåringar i dagsläget så började jag dricka rätt så tidigt men tyckte inte det var någon höjdare. Så när jag äntligen träffade min man så föll allt på plats & jag slutade helt upp med mina tonårs saker & blev "stor".

Jag ville skaffa barn tidigare än vad det blev men då min man ville vänta så blev det så & vi har hunnit med en massa under dom 8 år vi nu varit ett par. Vi har ju gift oss ung & ska även bli 2 barns föräldrar unga & det är något jag är stolt över. Vi äger ett hus som vi nu hyr ut & bor i ett mindre hus innen i byn så det ska funkar bättre med dottern. Jag begär aldrig hjälp av mina föräldrar som vissa tror att man gör som ung mamma utan det är dom som tjatar på att jag ska låta dom vara barnvakter =)

Då jag blev storasyster som 6 åring & som 8 åring så ha jag mer än gärna hjälpt min mamma med mina syskon så jag har ju haft erfarenhet av småttingar & jag tror att det har hjälpt mig mycket. min mamma var 22 år när hon fick min storebror som var hennes första barn & 24 när jag kom. Så hon fick mina småsyskon vid 30 & 32 år & jag tycker nu när jag ser tillbaka på det att det är lite "gammalt" då jag kommer vara 2 barnsmamma vid den åldern som min mamma blev förstagångsmamma men det där är ju helt upp till var & en.

Alla i vår omgivning var ju såklart rädda ett vi inte skulle ha ekonomi för att skaffa barn men då jag hade jobbat som assisten & även som vikarie på ett annat jobb så hade jag fixat mig en rätt så bra mammapeng & min man blev tyvärr arbetslös när vi var i har endå klarat oss då han jobbat några år när det hände & han hade rätt till a-kassa. Så vi har ju kanske inte alltid hadt råd med det vi velat ha men man får ju kompromissa då man har barn & så tror jag att det är för alla mammor & pappor. Man gör allt för sina barn & så är det för alla. Ung som gammal.

Det är ett väldigt svårt dilemma.
Själv tycker jag inte att det spelar någon roll bara det är okej för mamman och att hon själv vill det. Man vet ju att det finns jättemånga som tycker si eller så och att de dömer eller till och med säger taskiga saker. Det är fel. Det är föräldrarnas beslut om de vill bli unga föräldrar. Sen kan man ju bli pressad och nästan tvingad av sin mamma eller pappa att göra abort. Så jävla fel!

Själv fick min mamma min lillebror när hon var 41 och visst är hon tröttare i kroppen än vad en sjuttonåring hade varit. Det har tagit lång tid för henne att återhämta sig, och man har fått höra att folk har tyckt att hon var för gammal men det tycker inte jag att man ska säga för den personen som säger så vet ju inte hur min mamma känner sig fysiskt i kroppen.

Jag tycker inte att det spelar någon roll hur gammal man är bara man trivs i sin sits!

Jag tycker inte att du har gjort fel på något sätt, om du är lycklig så är det väl meningen att du fick Hanna =)

För mig va fördelarna med att bli gravid:
1. Jag tog tag i skolan, kom in på ett gymnasium så jag kan forsätta studera nästa år. (hade ur usla betyg första terminen i 9:an)
2. Jag har mognat och börjat förstå vad jag vill med livet.
3. Min kropp kommer återhämta sig mycket bättre än en äldre.

Fördelar med att vara äldre:
1. Man kanske har ett bra jobb och råd med mer saker.
2. Man blir inte ''mobbad'' och ens föräldrar blir glada när man berättar att man är gravid.
3. Mer erfarenhet om livet.

Att vara förälder är väldigt individuellt och det är svårt att säga vad som är "bäst" att vara. Ung eller äldre, vanlig eller konstig förälder.

Kroppsligt så ska vi få barn tidigt och gärna inte över 30-35år då det genast blir fler komplikationer.

Att lyckas som förälder ser man först senare när barnet blir en egen individ. Det handlar inte om ålder, kläder, pengar eller vad man har för arbete. Att få uppfostrade barn det är EN bra förälder.

Jag fick barn som 19år och idag är han 3år, uppfostrad och han ska bli storebror i November.

Håller helt klart med, tycker inte de är fel alls att va ung mamma. Men de jag kan fundera på som gör att jag inte skulle kunna skaffa barn nu är nog att jag själv vill ha gått ut skolan och vet att jag kan försörja. Desutom skulle nog jag mer vilja vara ute nu med massa vänner och ha kul och "leva". Säger dock inte att man kan de när man har barn, men man måste anpassa sig en hel del, så egentligen är de nog jag som inte är redo ;D Men man känner väl av de själv om man kan ta ansvaret till 110% och så vidare. SÅ länge man kan de, så kan vem som hellst skaffa barn. Ung osm äldre! :D

Jag bloggade lite om vad jag tyckte angående unga/äldre föräldrar och länkade till dina inlägg också.

Håller med om fördelarna. Nackdelen med att vara gammal mamma är att barnet kommer förlora sin mamma tidigare i livet.

Hej ;)

- Kroppen har lättare att återhämta sig efter en graviditet om man är ung
- Unga och vitala med massor av energi
- Ung mamma leder till ung mormor
- Flera generationer
- Tid att vänta med andra barnet, man behöver inte stressa
- Man har redan festat lös och är less vid 20 år
- Ung och frisk, barnasinnet kvar
- Bättre självförtroende bland alla andra mammor på dagiset
- Mina barn blir kompisar med mina kompisars/syskons barn
- Ung, snygg och cool
- Bättre relation till barnet då inte ålderskillnaden blir så stor
- Ju tidigare man fåt sitt barn desto fler år får man med sitt barn

Kika gärna in på min blogg :-) KRAMAR!

LÄS DET HÄR INNAN NI KOMMENTERAR:

Kommentarer som anses vara stötande mot mig eller mina nära raderas.

Kommentarer med länkar, reklam eller spammkommentarer raderas.

Ni får jättegärna ställa frågor! Men jag skulle uppskatta om ni kunde ställa era frågor i bloggsvar som ni hittar i menyn. Det blir enklast så för båda er och mig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej).


Bloggadress:


Kommentar:
Har du läst ovanstående punkter?