Mina studier.

Många har undrat hur jag ska göra med mina studier så tänkte skriva lite om hur jag ska göra.

När denna höstterminen började så gick jag i skolan så länge jag bara kunde och orkade. Trots att det var mindre än två veckor kvar tills förlossningen så gick jag till skolan. En vecka innan Hanna föddes så hade jag öppnat mig 1 och en ½ cm så då gick jag inte till skolan längre. Jag kunde ju föda när som helst!

Sedan Hanna föddes så har jag pluggat hemifrån, vilket jag tycker har fungerat jättebra. Ligger lite efter såklart, men detta ska jag ta igen för att slippa gå om ett år. Vilket jag VÄGRAR.

Hur kan jag veta vad jag ska plugga på då? Jo, jag åker ner till skolan och hämtar upp uppgifter som mina lärare samlar ihop. Det är alltså uppgifter som mina klasskamrater gör (eller alla 2:or). Jag får alltså inte andra uppgifter, utan dem som man helt enkelt ska göra. Sedan när jag har gjrot klart några uppgifter och känner att det är dags att hämta upp nya, så åker jag ner till skolan igen och lämnar in mina klara uppgifter och hämtar upp nya uppgifter igen.

Jag kommer att fortsätta att plugga hemifrån nu denna höstterminen. Sedan när vårteminen börjar efter nyår så ska jag komma tillbaka till skolan igen, då blir Niklas pappaledig.

Jag hade gärna viljat vara mammaledig ännu längre än 4 månader, men jag vägrar som sagt att gå om ett år. Det betyder ju bara att jag kommer ut i arbetslivet ett år senare, vilket jag inte vill.

När vårterminen är över och sommarlovet kommer igång så ska Hanna på dagis, så jag kan fortsätta med skolan och så att Niklas kan börja jobba.

Jag hoppas att jag har gjort det lite klarare för er, är det något ni undrar så fråga!



EmelieCatrine:

Jag tänkte.. Typ grupparbeten och sådär, hur funkar det då? Får du skippa att göra dom då eller?

- Grupparbeten har jag fått göra på egen hand. Men det har inte varit så många grupparbeten.

Och sen tänkte jag, hur reagerar dina lärare med att du var gravid och sådär?

- Mina lärare tycker att det var jätteroligt. De har bara varit positiva.

Och hur reagerar dem nu när du pluggar hemifrån? Är dem okej med att du pluggar hemma eller är dem sura typ och ser det som "fuskigt" att du får plugga hemifrån och inte i skolan som alla andra?
- Dem tycker att jag är riktigt duktig som pluggar hemifrån. Dem tycker det är jättebra att jag gör de, de är stolta! :).

Lufta rumpan.

Just nu ligger Hanna och luftar rumpan, det tycker hon är så kul!



Hahah, så söt.

Längtar tills imorgon. Då ska vi nämligen till BVC. Älskar att gå dit, att få bekräftat att Hanna utvecklas som hon ska osv. Dock så ska hon vaccinera sig imorgon för första gången, det kommer nog inte vara så populärt. Eller? Hur reagerade era barn när de skulle/ska ta sprutor?

Dumma bank.

Det gick bra hos banken, tills hon märkte att jag var 17 år. Jag fattar inte, hon har både ringt och skickat brev angående om att jag ska spara. Hon har mitt personnummer, hon borde kunna räkna ut att jag är 17 år? Så där satt vi och hade kommit halvvägs med Hannas sparkonto. Hahah, lite skrattretande ändå. Hon borde ju ha koll på hur gammal man är om hon vet ens personnummer.

Iallafall, jag fick inte öppna ett sparkonto till Hanna eftersom att jag inte är myndig. J*vligt dåligt, tycker jag. Men vi ska dit på torsdag igen, det får bli Niklas som har hand om Hannas sparande istället. Han är ju över 18 år iallafall.

Men så fort jag fyller 18 år så ska jag ha hand om Hannas sparande. Det vill jag. Visst litar jag på Niklas men jag vill ha koll, precis som med allt annat. Annars så blir jag irriterande. :).

Nu ska jag kolla på TV, efter det så kommer lite mysbilder på Hanna. Kram!

Måndag 30/11.

Hejsan. Idag är det en liten händelserik dag faktiskt. Imorse så gick vi till unga föräldrar gruppen, dock så försov vi oss så vi kom 20 minuter innan de stängde. Men det blev lite prat och fika iallafall och lite titt på de andra barnen som väääxer jättefort! Mysigt.

När vi väl kom hem så kom det en kille hit som pratade om barnförsäkringar med oss. Han hjälpte oss att jämnföra försäkringar. TryggHansa och Skandia är de bästa. Jag har TryggHansa på Hanna men ska byta till Skandia för den var lite bättre.

Nu klockan 16:00 så ska jag till banken. Ska träffa en tjej där som ska hjälpa mig med lite fondsparanden till Hanna, hon ska säga hur det fungerar och lite sådant.

Nu ska jag få i mig något att äta (har inte äns hunnit det än). Vi hörs mer när jag kommer hem ifrån banken! Kram på er.

Godnatt!

Nu är jag trött. Niklas sover redan, lyllos! Hanna är fortfarande vaken men ska se om jag kan få henne att sova så att jag kan sova en stund med. Vi hörs imorgon, godnatt mina fina läsare.

Förresten, idag har jag haft några hundra läsare mer än vad jag brukar ha. Så roligt! Hoppas ni vill stanna kvar och följa min vardag som ung mamma. :).

Tre månaders present!

Detta fick Hanna utav min mormor och morfar idag som sin tre månaders present! Jag kan inte fatta att Hanna faktiskt blir tre månader om någon dag!


Tjöta?

Okej, denna frågan har jag fått så många gånger nu att jag måste svara!

Er fråga: Vad är tjöta?
Mitt svar: Prata = tjata = tjöta.

Alltså, när vi sitter och pratar då säger vi att vi sitter och tjötar! :).

Söndag 29/11.

Tjohoo. Hela tjocka släkten (okej, inte hela släkten) har varit här på lite glögg och pepparkakor. Mormor och morfar hade med sig Hannas julklappar (de har nämligen inte chansen att ge de på julafton) och även Hannas tre månaders present (kort kommer).

Ida fick äntligen sin gudmorspresent! Det är ett armband som det står "God mother" på, riktigt fint. Ska be Ida skicka ett kort på det sedan. Och så hade de med sig as goda pepparkakor som de har bakat och doppat i chocklad, mummsmumms. Även Tova (min yngsta kusin) hade med sig lite kläder som är försmå för henne som Hanna fick. :).

Sedan var det inte mycket mer, vi drack glödd och tjötade. :). Mysigt!


Jag innan alla kom.


Hahah, hur ser jag ut då?



Min yngsta kusin var ute efter katterna hela tiden, hahah. Söt!


Här är gudmorsarmbandet Ida fick. :).

Hon tyckte om det riktigt mycket, för visst är det vackert?

Halloj.

Jag och Hanna har vaknat och idag är hon på mycket bättre humör! Hon har fått mat och nu så ligger hon naken (nästan) och luftar rumpan lite något som hon älskar! Hon pratar som bara den! :).




Arga Hanna.

Ja, idag har Hanna bara varit arg. Ingenting har varit kul idag enligt henne, hahah. Vet inte hur många gånger jag har kollat blöjan, kollat om hon är för varm eller kall, kollat så hon är tillräckligt mätt, om hon har ont i magen osv. Men hon är som vanligt bara övertrött och vägrar att sova, hahah. Just nu så har hon lugnat ner sig och sitter i babysittern och kollar på sina leksaker. Men om jag känner henne rätt så kommer hon snart att börja skrika igen, buuusunge!

Inga bilder på Hanna idag då som ni förstår, har inte haft möjligheten till det än. Jag hoppas att ni iallafall får en lugn och härlig lördag!

Och vad är det jag hör? Jo, en skrikande Hanna! Hahah, sa jag inte det? ;).

Julmys i vårt rum.

Ja, jag vet att jag här om dagen sa att jag brukar sätta upp julsakerna ca 2 veckor innan julafton. Men efter att mamma har gjort det så mysigt i de andra rummen här hemma så kunde jag inte låta bli att springa och köpa lite julmys till vårt rum.






Myspys!

Kommer ifrån Coop:
Julstjärna - 119 kr.
Små stjärnor - 24, 90 kr st.
Kuddar - 99 kr st.
Filtar - två st för 99 kr.

Kommer från ICA:
Ljuslyktor - 30 kr.

Litet inlägg.

Usch vilken natt. För första gången så vägrade Hanna att sova, så vi fick helt enkelt vara uppe! Inte mycket sömn men jag känner mig inte sådär trött ändå. Niklas är dock riktigt trött, han ligger och sover nu.

Nu "ropar" Hanna på mig, hahah. Vi hörs senare!

Idol ikväll!



Då är det Idoldags om 20 minuter! Jag som vanligt ska sitta bänkad framför TV:n.
Tove och Calle är mina två favoriter, så jag hoppas att Mariette eller Erik åker ut,
även fast jag tycker om dem med. Fast jag gillar Mariette bättre än Erik. Vad tycker ni?


Lite julmys.

På söndag så byter jag ut mina vanliga ljuslyktor till dessa juliga!


Köpta på ICA för 30 kronor.

Lekdags!

Just nu så sitter Niklas och Hanna i soffan och busar!


Sover på nätterna.

Något jag har tänkt på är att Hanna sover nästan alltid på nätterna. Ända sedan hon föddes så har hon sovit otroligt bra på nätterna. Visst så ammade jag henne kanske en eller två gånger på nätterna den första tiden, men vi båda somnade alltid om direkt. Nu vaknar hon kanske en gång per natt och vill ha mat och ny blöja, men hon somnar om. Fast oftast så sover hon hela nätterna.

Det tycker jag är helt fantastiskt, jag trodde att jag skulle få vara vaken på nätterna med henne. Jag var helt beredd på det. Hur sover / sov era barn på nätterna när de var födda och några månader gammla?


Krypisen Hanna.

Godmorgon! Hanna somnade halv 10 igår kväll och vaknade nu halv 9, underbart! :). Dock en sak jag är lite skrämd över är att hon faktiskt kryper runt i spjälsängen? När jag vaknade och tittade på henne så låg hon... fel? Hahah, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Jag målar en bild? (Överskatta inte mina målarkunskaper nu!).


Sådär! Inte snyggt, men ni ser väll ändåså hur jag menar? Den första är ju så som Hanna normalt brukar sova och den andra visar hur hon hade lagt sig, hahah.

En annan sak jag märkte nu nar jag vaknade är att mamma har satt upp julgardiner och julstakar? Även juldukar. Visst är det jättemysigt, men jag tycker att man ska vänta tills det faktiskt är dags. Annars så tröttnar man ju på det! Eller? När brukar ni sätta upp era julsaker?

Jag själv brukar vilja sätta upp julstakarna vid första advent (nu på söndag) och sedan alla andra julsaker ca två veckor före julafton.

Hannas nya pyjamas.

Nu har Hanna fått på sig sin nya pyjamas, som hon fick utav min vän Jennifer på dopet. Hon verkar gilla den, eller hur? :). Nu sover hon och jag ska sätta mig framför TV:n och gotta mig med glögg. Vad ska ni hitta på ikväll?


Torsdag 26/11.

Hanna har sovit jättebra inatt! Hon somnade klockan 11 och vaknade halv 8 imorse. Då fick hon mat och ny blöja och somnade sedan om. Vaknade igen vid halv 12.

Mamma köpte miniform (magdroppar) igår till Hanna, ska se om dem fungerar. För det verkar som om hon ofta har ont i magen och hittils så har hon inte varit gnällg alls. Hon har pratat och varit jätteglad idag! :).


091125.

Hej! Hanna har varit lite gnällig nu på kvällen, men nu sover hon så sött så.



Nu hade jag tänkt att vräka i mig ett wienerbröd som Niklas köpte till mig innan, mums! Annars så vet jag inget mer som händer, klockan är ju snart halv 12! Sitta och glo på TV kanske? Ja, vi får se.

Jag ska inte sova än men säger godnatt till er som ska det! Kramar och sov sött.

Godmorgon? Godkväll?

Jag vet inte vad jag ska skriva, hahah. Det är ju kväll men jag har precis vaknat. Jag har nämligen haft huvudvärk idag som har stört mig hela tiden. Niklas har fått ta hand om Hanna så att jag har kunnat ligga och vila. Därav ingen uppdatering idag. Men huvudvärken är borta och jag känner mig mycket bättre. Jag kommer tillbaka senare ikväll med bilder på Hanna. Vill gosa med henne just nu, har ju inte fått den möjligheten idag! Kramar.

Trötter.

Jag är så trött. Somnade vid halv 3 inatt och så vaknade Hanna vid 5, så fick endast två och en halv timmes sömn där. Men jag får helt enkelt skylla mig själv som gick och lade mig så sent. Sedan så somnade Hanna halv 8 igen och vaknade halv 11. Lite mer sömn iallafall. Men det är ingen fara! Humöret är på topp ändå. :).

Just nu så sitter Hanna i babysittern, hon har "pratat" litegrann. Så himla sött!



Ska ringa min barnmorska idag. Jag vill inte äta minipiller längre, jag blöder hela tiden utav dem. Nu när jag inte ammar Hanna längre så ska jag pröva p-plåster. Har ni haft det? Vad tyckte/tycker ni isåfall?

Nu ska jag få i mig lite frukost, hehe. Har inte hunnit äta det än! Kram.

Svar från frågestunden.

Jag undrar om Hanna för det första var planerad, om inte, längtade du efter barn innan du fick reda på att du var gravid? Hur var reaktionen?
- Nej, Hanna var inte planerad och jag hade inte särskilda "skaffa barn"-tankar innan graviditeten heller. Men Hanna var så varmt välkommen och jag älskar förövrigt barn!

Följer du någon blogg?
- Jag följer Kenza, LILY, Stinalee, Lindas sminkblogg, och några andra.

Kan du inte skriva om när du och Niklas träffades? Första gången eller när ni typ blev ett par?
- Vi "träffades" först på internet. Vi pratade mycket på msn och senare på telefon. En helg så åkte jag ner till honom i Helsingborg och sedan dess så har vi varit tillsammans.

Hej! Undrar hur ni löste efternamnfrågan till Hanna nu när hon är döpt?
- Hon fick mitt efternamn som efternamn och Niklas efternamn till mellannamn.

Sen undrar jag om det är svårt att få ihop det ekonomiskt med Hanna?
- Nej, det är inga problem.

Funderar du och Niklas på att flytta till en egen lägenhet inom kort framtid?
- Jadå, vi ska flytta till eget så fort vi kan.

Blå/Rosa?
Pizza/McDonals?
Dagis/Dagmamma?
Dior/Chanel? - Varken eller.
Björn Borg/Puma? - Varken eller.
H&M/Gina Tricot?

Vad är Hannas hela namn?
- Hanna Elin Nilsson Zollfrank.

När ska hon börja dagis/ dagmamma?
- Vi ska nog sätta henne på dagis efter sommarlovet.

Bor ni i lägenhet? Hur stor?
- Japp, en 3:a.

Träffar du andra mammor i din ålder?
- Väldigt sällan.

Hur är Hanna som person?
- Hon är pratglad, ibland väldigt gnällig, snäll. Tycker om att bada och ligga naken. Tycker inte om att bli ensam i en sekund, hahah.

Var det självklart för både dig och din pojkvän att behålla barnet? Om du fick göra om valet nu idag, skulle du valt annorlunda då? Vad tycke din familj/vänner om detta?
- Nej det var inte självklart. Fick tänka på både abort och behålla. Nej, jag skulle fortfarande valt att behålla Hanna. Min familj och vänner är väldigt stöttande.

Jag tänkte hur mådde din kropp efter förlossningen, hade du mycket ont och hur lång tid tog det innan allt kändes normalt igen?
- Jag hade inte alls ont. Min kropp fungerade precis som vanligt sekunden efter att Hanna föddes!

Kände du dig nervös inför förlossningen och i sådana fall hur gick det över?
- Jag var LIVRÄDD för förlossningen. Och jag var nervös inför förlossningen hela tiden. Men nu efteråt så förstår jag verkligen inte varför, det är värre att ta en spruta än att föda barn!

Om jag minns rätt så ger du ersättning? NAN eller Semper? Hur mycket äter hon per mål och per dag totalt?
- Japp, hon äter NAN. Hon äter väll ca 170-200 ml per måltid. Hur mycket hon äter på en dag vet jag faktiskt inte.

Jag är 17 år och ska ha barn. Tror du att det går att fixa så jag kan avsluta andra året? De är ju bara 2 månader tills terminen är slut eftersom de är i mars jag får barn. Hur har du löst det med studierna?
- Grattis! Allting löser sig. Prata med din rektor eller annan lärare. Jag pluggar förtillfället hemifrån och kommer tillbaka till skolan nu efter nyår.

Vad är det bästa/mindre bra med att var ung mamma?
- Jag ser ingen nackdel i att vara en ung mamma.

Vad är din favoriträtt?
- Oj, måste jag välja en? Hahah. Pasta carbonara?

Vad gillar du bäst hos din pojkvän?
- Han är världens bästa pappa!

Själv är jag 17 år, och tros vara gravid. Vad var dina första känningar? (Förutom att det kändes konstigt i magen).
- Jag hade "mensvärk", men mensen kom aldrig. Och jag åt jättemycket!

Ungefär hur många vaginala undersökningar behöver man göra under en graviditet?
- Jag gjorde en, som inte ens var ett måste.

Hur långt in i graviditeten gör man sitt första ultraljud?
- Normalt så gör man det runt vecka 18.

Hur är det att vara mamma? Är det lättare eller jobbigare än du hade förväntat dig?

- Mycket lättare! Helt underbart.

Hur är din och Niklas relation? Blev den bättre sen ni fick barn?
- Tycker inte det har förändras direkt. Den har alltid varit lika bra.

Hur mår du nu efter förlossningen?
- Jag mår jättebra!

Varför ville du byta blogg?
- Jag blev galen på metrobloggens bildupplösning!

Har Hanna fått mer eller mindre hår sen födseln?
- Det är ungefär lika mycket tycker jag. Lite mindre kanske.

Vad är din favorit dricka?
- OBOY!

Har du druckit någon alkohol efter förlossning?
- Inte en ända droppe.

Får du åka till skolan och hämta böcker eller hur vet du vad och hur du ska plugg på?
- Jag åker till skolan och pratar med mina lärare - då får jag uppgifter och de förklarar hur jag ska göra.

Jag vet inte riktigt om den här frågan har kommit förut, men jag har länge undrat om du upplever att du och dina vänner har lika mycket gemensamt nu, som innan du blev gravid/fick barn? Har kompisrelationerna förändrats mycket - för-och nackdelar?
Jag kan nämligen uppleva själv, som vän, att relationerna förändras väldigt när kompisar blir gravida och får barn. Dock behöver ju detta absolut inte betyda någonting negativt!

- Jag och mina vänner har nog inte lika mycket gemensamt nu nej. Jag går ju hemma och är mamma, medans de är ute och festar osv. Men vi är fortfarande bra kompisar och träffas.

Såg att du hade navelpiercing, så jag undrar om du fick typ bristningar av den eller nånting? Fick du bristningar övehuvud taget av graviditeten?
- Jag väntade så länge jag bara kunde med att ta bort navelpiercingen. Vilket jag ångrar, för det hann inte läka innan magen töjde ut sig så naveln ser skitful ut och ja, jag fick små bristningar utav det. Dock så syns de knappt. Men om ni har piercing och ska ha barn - TA UT DEN!
Annars så fick jag bristningar på brösten, rumpan och vänstra lår.

Tisdag 24/11.

Hallå. Strax efter att jag vaknade så kom Sara och Josephine hit. De kom med kladdkaka som vi åt med glass, mums! Och så fick jag en blomma utav dem! :).








Sedan så åkte Sara hem och Hanna fick sig ett bad. När vi tog av Hanna blöjan så kissade hon på Josephines hand och byxor. Det tyckte jag var jätteroligt! :).




Nu väntar vi på att "kockarna" Niklas och Felix ska göra middag till oss så att vi kan äta!

Frågestund!

Nu kör jag igång en frågestund, fråga vad ni vill! Jag avslutar frågestunden när det har kommit in tillräckligt med frågor.

Frågestunden är över och jag ska svara på era frågor så fort jag kan!

Lite kvällsprat.

Hanna har varit riktigt gnällig och skrikig idag, har varit hopplöst att få bilder på henne. Nu har jag (som 100 gånger idag) fått henne att somna. Men hon vaknar väll snart igen, busunge!

Sitter här och dricker kaffe, varför vet jag inte. Jag är ingen kaffedrickare. Men Niklas sätte på kaffe så då tog jag en kopp. Men jag gillar té och oboy bättre!

Har fått upp en ny header idag, som ni säkert ser. Men den blev lite för liten, håller ni inte med? Ska be Niklas göra den större om det går, risken är att själva bilden förstörs då. Men jag ska nog få det att fungera. Men hursomhelst, det ser bättre ut nu än innan iallafall. :).

Tänkte köra igång en frågestund imorgon, skulle det uppskattas?

Klockan är 23:00 och vanligtvis brukar jag sova vid den här tiden. Men nu är jag inte ens trött! Vilket är konstigt, med tanke på Hannas skrik idag. Kan det vara kaffet? Hahah nej. Jag tror inte att kaffe gör en piggare, plus att jag har bara druckit en halv kopp än så länge.

Hemskt vad jag pratar på om allting. Kanske skulle ta och lägga mig i soffan, kolla på TV? Går det ens något bra på TV:n vid den här tiden?

Jaja, vi hörs imorgon. Kram och godnatt på er, ska försöka sova.

Presenter från farmor.

Detta fick Hanna utav min farmor idag:




Badrocken är ju bara för söt!

Måndag 23/11.

Hej! Josefine och Felix var här idag. Josefine tog en massa cp-bilder men det var endast denna jag fick lägga upp tror jag. Ska ta lite bilder på Hanna senare också! :). Vi gjorde annars inte så mycket, tjöta som vanligt.



Felix skulle åka hem till Helsingborg idag men hans biljett krånglade så han sover hos oss inatt med. Förövrigt så ligger Hanna naken nu och hon sprattlar och "pratar" som aldrig förr. Hahah, det är så gulligt att jag smälter!

Nu ska jag titta på Biggest Loser, vi hörs senare.

Godmorgon!

Okej, det var längesedan jag vaknade... men ändå!

Josefine och Felix var här igår, trevligt. Det såg ut ungefär såhär:




Hanna har sovit hela natten och hon har varit uppe och ätit två gånger idag hittils, resten har hon sovit. Riktigt bra! Nu väntar vi på att Josefine och Felix ska komma hit. Vad vi ska göra vet jag inte, tjöta kanske? :).

Dopet.

Nu berättar jag om dopet! Det blir en hel del bilder, vilket jag hoppas att ni uppskattar! Kan säga att det tog mig lång tid att välja ut bilder, då nästan allas bilder blev för mörka, suddiga och med röda ögon. Dumma kyrka, hahah!

Här är jag och Hanna innan dopet. Och hon har faktiskt den klänningen som jag döptes i!


Folket tog plats i kyrkan.


Så fick vi gå fram. Det är en till familj där med ett annat barn som döptes samtidigt.


Här läser Ida (Hannas gudmor) en dikt.


"Det är som ett mirakel,
när ett barn har blivit fött.
- Ut kom en liten människa,
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert,
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken,
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det,
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet,
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek,
som plötsligt väller fram.
För detta lilla under,
som ännu vägs i gram".

Här döps Hanna.


Så sjöngs det två låtar. Den ena var välkommen till jorden och den andra minns jag faktiskt inte vad den hette.

Efter dopet så var det dags för fotografering.


Här är Hannas gudföräldrar / faddrar.


Här håller jag Hanna igen, sötnos!


Så kom vi in till församlingshemmet, där vi skulle ha efterfikat. Här sitter Hanna hos sin gamel morfar (min morfar).


Och så var det dags för att öppna doppresenter!



Här är Hanna hos sin morfar.


Dags för smörgåstårta!



Hanna somnade.


Och här har vi fyra generationer! Min farmor, min pappa, jag och Hanna.


Och lilla familjen!


Felix och Josefine var glada.



Sedan blev det dags att åka hem. Här har jag tagit kort på dopbeviset vi fick.


Och här är alla presenter!




Hanna fick en dopsked från sin morfar och hans sambo. Det står vad hon vägde och hur lång hon var när hon föddes, även klockslaget! Och såklart hennes namn.


Och halsband, hon fick en massor av halsband! Även jag fick ett, det står "SuperMamma" på det, jättefint!


Jag vill tacka alla som kom på dopet och tacka för alla fina presenter ni gav Hanna!
Och såklart så glömde jag Idas gudmorspresent hemma som hon skulle få vid doppresent-öppningen, men det får hon nästa helg.

Jag har även några filmsnuttar från dopet, ska se om jag kan få upp någon här på bloggen.


Nu börjar jag blogga här igen!

Jag har haft metrobloggen.se ett tag, men NU byter jag tillbaka hit. Det är fortfarande lite kvar som ska göras med designen, men jag orkar inte vänta tills jag får iordning på det.

Dock så blir det ej mycket uppdatering idag. Hannas dop är ju idag och det är mycket som ska göras nu före. Städa här hemma, duscha, sminka sig, på med finkläder, handla till efterfikat, duka i församlingshemmet, göra i ordning Hanna osv...

Jag kommer säkert att få upp något inlägg innan dopet iallafall! Jag hoppas att dopet blir jättefint och jag hoppas att ni läsare får en bra lördag! Kram på er.

Dagens lilla shopping.


Mascara, tre par svarta strumpor och en söt skjorta/blus top, från mammaavdelningen på H&M!


Gårdagen.

Josefine var på besök!


Finns inget vackrare.


Från onsdags.

I onsdags så var ju mina kusiner här. Ida som också är Hannas gudmor var ju med i kyrkan när vi hade dopsamtal med prästen.


Jag är typ söt, hehe.


Min starka tjej!



Och som hon dreglar!


Vackraste flickan i världen.


Här är Hanna två månader.




Hanna nyser!


Åh, hon är så söööt.


Mitt hjärta.


Förstor overall? Ja!


Hon sover så sött. <3.


Här är Hanna en månad.



Hannas första bad.




Hanna och hennes farmor.


För ett tag sedan på djurparken.


Min bror går med Hanna och hans flickvän.


En liten Hanna.


Här är Hanna en vecka.



Vår lilla familj.




Helgen efter BB.



Josefine kom på besök!



Återbesök på BB.



Eftersom att vi gick hem så tidigt ifrån BB så fick vi komma tillbaka dit idag på återbesök. Barnmorskan kollade Hanna och vägde henne, och allting ser bra ut. Hanna har nu börjat öka i vikt och det var superbra.

Sedan så var det inte mycket mer. Vi fick några papper som vi ska ta med till BVC sedan och så pratade vi lite fort om hur det går och så. Men allting var/såg jättebra ut så vi fick gå hem rätt så snabbt igen.

Tiden efter förlossningen och BB.

Nu kommer en liten fortsättning utav vad som hände efter förlossningen och även vad vi gjorde på BB.

Efter att jag hade blivit sydd och ammat Hanna så tog Niklas henne. Jag kunde resa mig upp direkt och mådde jättebra, hade inte ont.



Barnmorskan tog Hanna och skulle väga och mäta henne, även kolla hjärtslag och lite annat (minns inte exakt vad hon gjorde). Därefter så lade vi Hanna i sängen och barnmorskan gick ut. Vi satt och väntade på att barnmorskan skulle komma tillbaka, vi skulle få fika. När vi satt och väntade så sa jag även till Niklas att jag ville hem, vi alla tre mådde ju jättebra så varför vara kvar tänkte jag.

Barnmorskan kom sedan in igen med vårt fika och även med en liten lapp där det stod "Grattis till er flicka, 3280 gram, 49 cm lång, kom klockan 10:59".

Vi satt och fikade och tittade på Hanna som låg och sov så sött i sängen. Efter fikat så gick jag och duschade, kissade också. Barnmorskan sa åt mig att kissa för att hon behövde veta om jag kunde göra det, och det kunde jag. Men det sved lite grann, men det är normalt efter en förlossning sa hon.



Nu väntade vi på att bli hämtade av en annan barnmorska som skulle köra mig i rullstol till BB. Vi kom till BB ca 15:15.

Väl inne på BB så kom min mamma och hälsade på direkt, hon höll Hanna. En ny barnmorska kom in i rummet och berättade lite om tiden på BB och om amning och lite annat runt om kring. Men jag ville fortfarande hem och fattade inte varför vi behövde vara kvar egentligen.


Mamma åkte hem och jag och Niklas gjorde verkligen ingenting. Hanna låg och sov hela dagen. Vi satt där inne i rummet och hade ingenting att göra. Så tråkigt hade vi verkligen.

Senare på kvällen så var det en liten snabb amningskurs man kunde gå på, och det gjorde vi. Därefter gick vi och lade oss.

Den natten fick vi verkligen inte sova någonting! Hanna skrek och jag gjorde allt för att få henne tyst. Byta blöja, ammade henne, bära runt henne och en massor. Hon somnade varje gång jag gick runt och bar henne så då lade jag i henne i sängen igen. Men en kort stund efter så vaknade hon, så jag gick runt med henne hela natten. På morgonen när jag ammade henne så somnade hon brevid mig direkt efter, och då fick jag sova i ca två timmar.

Nästa dag var lika tråkigt, jag och Niklas hade ingenting att göra och jag ville bara hem. Jag blev seriöst deprimerad där inne! Instängd i ett rum med ingenting att göra, det var hemskt. Vi sade till barnmorskan att vi ville hem, men de sa att vi bör stanna en natt till.

Därefter så var det läkarbesök. De kollade så blodet gick runt som det skulle i Hannas händer och fötter. De kollade hennes reflexer och höfter. Och så vägde de henne, och hon hade gått ner lite i vikt, (vilket är helt normalt).

Under dagen så fick jag problem med amningen så jag behövde mycket hjälp utav barnmorskorna, vet inte hur många olika barnmorskor som hjälpte mig den dagen. Så jag är riktigt glad över att vi stannade kvar!

Senare på kvällen så fick jag och Niklas en TV in till rummet eftersom vi hade så tråkigt, så då hade vi inte lika tråkigt längre. Vi lade oss runt tio tiden och jag somnade vid elva. Klockan halv två på natten så var det dags att amma Hanna, och då krånglade amningen igen, så då kom en barnmorska in och hjälpte mig. Därefter så kunde jag sova i 4-5 timmar, sedan så skulle jag amma Hanna igen. Då funkade amningen jättebra! Sedan sov jag till klockan åtta.

Barnmorskorna hade lovat oss att få åka hem denna dag. Klockan elva så gjordes det mer tester på Hanna, tester som görs på alla nyfödda bebisar. De kollade även Hannas hörsel och det såg bra ut sa dem.

Nu skulle vi hem, äntligen! Dock blev vi kvar ett tag till för att jag skulle visa en barnmorska när jag ammade Hanna, så hon skulle se att jag gjorde rätt. Och det funkade jättebra, så därefter gick vi hem.

Så underbart det var att komma hem alltså, som jag hade längtat och gnällt efter det! Men jag är faktiskt glad över att vi stannade, så att jag kunde få hjälp med amningen.


Frågor och svar om förlossningen.

Var förlossningen som du/ni hade tänkt er? Om nej, Vad blev annorlunda?
Svar: Det är ju lite svårt att tänka sig hur en förlossning ska vara. Men jag hade ju såklart tänkt mig massor av smärta, vilket jag hade innan jag fick ryggbedövningen. Men annars så var förlossningen så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat hoppats på!

Tycker du om att vara mamma? Känner du kärleken till ditt barn?

Svar: Jag älskar det! Och jag älskar Hanna!

Gör det så ont som man tror eller gör hela upplevelsen det att man "glömmer" bort det onda?

Svar: Värkarna gjorde riktigt ont, men efter ryggbedövningen så kände jag inte alls av värkarna. Att "trycka" ut henne gjorde knappt ont alls, bara när de hjälpte till att dra ut henne för då sved det till rätt så mycket. Men direkt efter så försvinner allt det onda och man glömmer bort värkarna.

Funderar lite på hur ryggbedövningen kändes? Gjorde det ont när de satte den och hur kändes det?

Svar: Det gjorde inte alls ont när de sätte den, kändes precis som när man tar en vanlig spruta, bara ett stick. Hur den kändes? Förstår inte riktigt vad du menar med det men jag kände ju ingenting.

Har du haft svårt att kissa nu hemma efter att du tagit ryggmärgsbedövningen?

Svar: Nej, kunde kissa precis som vanligt direkt efter.

Vilka andra namn än Hanna funderade ni på till eran kommande bebis? Både kille och tjej.
Svar: Vi hade bara namnet Hanna till en tjej, ett killnamn hade vi faktiskt inte kommit på.

Vilken förlossningsställning hade du i utdrivningsskedet (som det så fint heter)?

Svar: Jag låg på sidan.

Vad var bäst med Borås förlossning/BB och vad var sämst?

Svar: Det bästa var allt hjälp man fick, de såg till så att man hade det bra hela tiden. Det sämsta vet jag faktiskt inte.

Jag skulle vilja veta lite om hur det känns nu när hon är ute?

Svar: Helt underbart!

Var värkarna värst?

Svar: Ja, värkarna gjorde mest ont.

Vem är Hanna mest lik?
Svar: Jag ser faktiskt inte större likheter mellan mig och Hanna eller mellan Niklas och Hanna. Hon är ju såpass liten ännu så det är ju svårt att säga. Men hon har verkligen min näsa.

Var din mamma med under hela tiden under förlossningen och såg allt?

Svar: Ja, det var hon. Hon stod uppe vid mitt ansikte och höll handen med mig hela tiden.

När hon kom ut hur många minuter efter skulle hon bada och ligga på din mage och hur länge låg hon på din mage hur länge ammade du henne och hur många minuter var det innan du fick klä på henne kläderna vad tog du då?

Svar: Hon badades inte, de torkade bara av henne med en handduk. Hon kom direkt upp på min mage och där låg hon tills barnmorskan hade sytt klart mig, därefter så ammade jag Hanna i 40 minuter (20 min på varje bröst). Sedan så tog barnmorskan henne och sätte på henne de kläder som finns där. Jag sätte på våra egna kläder på henne när vi kom till BB.

Älskar du hanna?

Svar: Av hela mitt hjärta!

Jag undrar hur du upplevde öppningsskedet. Hur reagerade du? Fick du hjälp av din kille att andas? Fick du massage? Bad/dusch? Vad tog du för smärtstillande? Jag vill veta så mycket du bara orkar dela med dig av.

Svar: Hur jag reagerade, hmm.. Ingen aning! Jag bara tog varje värk som den kom. Jag tog ett bad där i början som hjälpte lite grann åt värkarna, men sedan så tog jag ryggbedövningen för värkarna var så jäkliga alltså! Niklas masserade min svank lite grann och sedan så stod han mest och kramade mig.

Vad heter Hanna mer än Hanna?

Svar: Elin i andranamn och i efternamn så har hon fått mitt efternamn (Zollfrank) och så ska hon ha ett utav Niklas efternamn (eller båda), vi har inte riktigt bestämt oss.

Var det en jobbig förlossning eller en lätt? Ska man säga från skala ett till tio?

Svar: Jag tyckte det var väldigt lätt efter ryggbedövningen, jag säger åtta (om tio är det lättaste).

Visste ni om att det var en flicka?

Svar: Nej.

Gör det ont nu efteråt, kan du kissa normalt osv?

Svar: Allting är precis som förut där nere och jag kan kissa som vanligt.

Hur kände du när du fick upp Hanna på bröstet? Var du jätteglad, grät du, ville du inte se henne etc? Tänkte bara höra vad du har för moderskänslor nu såhär efter förlossningen? Hur känner du, att du är mamma åt en underbart söt dotter? Hur känner Niklas att han har blivit pappa?

Svar: Oj.. Jag var jätteglad såklart! Jag känner mig otroligt glad över att ha fått bli en mamma, och Niklas känner samma sak.

Kändes det som du trodde det skulle kännas att föda? Gjorde det ondare eller var det lättare än du förväntat dig?

Svar: Nej, jag trodde det skulle göra mycket ondare. Nu vet inte jag riktigt hur krystvärkarna kändes eftersom att jag hade ryggbedövning. Men det gjorde inte alls ont att "trycka" ut henne, det var mest bara obehagligt.

Var det inte jätte läskigt när du fick veta att du var tvungen att sy efter? Varför behöver man det om man inte spricker, och fick man bedövning och sånt?

Svar: Nja, när hon sa att jag behövdes sys så trodde jag ju att jag hade spruckit och då kände jag mig inte jätteglad direkt. Men hon sa sedan att jag bara hade fått några bristningar och skavsår så då blev jag glad igen, hahah. Jag vet inte riktigt faktiskt... Jag fick bedövning, en gel som de smörjde in mig med där jag behövdes sys.

Var förlossningen verkligen så hemsk som du trodde? Hur mådde ni efter förlossningen? Hur var det att gå efter förlossningen? Hur trivs ni som föräldrar?

Svar: Nej, förlossningen var mycket bättre. Vi mådde jättebra direkt efter och jag kunde gå direkt efter också. Vi trivs jättebra!

Vad tyckte du om epidural? Gjorde den det svårare eller lättare? Jag har hört att risken är att man måste få hjälp av sugklocka om man tagit den bedövningen. Om det var så för dig, var det ändå värt smärtlindringen den gav?

Svar: Oj, jag ÄLSKADE ryggbedövningen! Den gjorde allting så mycket lättare. Om jag hade fått sugklocka så hade det varit värt det!

Måste man amma på ett "speciellt" sätt? Får man inte ha kvar dom där banden med nummer på?

Svar: Nae det behöver man väll inte... Bara att barnet får ett bra tag och suger. Jo, jag har kvar dem.

Jag undrar om det gjorde ont när du fick såren efter födseln och eventuelt om det gjorde ont att sys?

Svar: Jag kände inte alls av såren och jag fick bedövning när jag syddes så det gjorde inte ont.

Vad var din första tanke när du såg Hanna för första gången?

Svar: Oj, jag tänkte nog på allt och inget. Vet att jag reagerade på att hon var så liten och hade så fruktansvärt mycket fosterfett på sig.

Det har väl inte med förlossningen att göra men vad har ni för barnvagn?

Svar: Det är inget specielt märke, utan en vanligt kombivagn som kommer ifrån Coop Forum.

Hur kom det sig att det blev namnet Hanna?

Svar: Vi båda gillade namnet så det fick bli Hanna.

Ville inte din pojkvän vara med när hon kom ut? Eller råkade han bara missa det för han inte trivs på sjukhuset?

Svar: Det var klart att han ville vara med där på slutet, men han missade ju det eftersom att han gick ut. Men jag och Niklas hade pratat om det jättemycket (hans sjukhusskräck) så jag var beredd på att han kanske skulle missa det och det var han också.

Hur mycke vägde tösen och hur lång var hon?

Svar: 3280 gram och 49 cm lång.

Jag har hört att man blöder mycket efteråt, hur var/är det för dig?

Svar: Det är klart man blöder, man har ju ett stort sår i magen (där moderkakan satt). Så alla blöder.

Vad var det för problem med amningen?

Svar: Har man inte ammat förut så är det ju lite svårt att göra rätt i början och det var väl det som krånglade mest. Sedan så förstod inte Hanna att hon skulle suga.

Vad tyckte du var jobbigast med förlossningen
?
Svar: Värkarna.

Födde du vaginalt? Gjorde det ont? Sprack du?

Svar: Ja, vaginalt. Det gjorde inte ont efter ryggbedövningen och jag sprack inte.

Kan du beskriva trycket lite mer? Om att de tryckte när värkarna kom?

Svar: Det känns precis som man ska bajsa. Alltså att man hjälper till att trycka ut bajset, hahah. Lite svårt att förklara.

En skala 1-10 hur ont gjorde det att föda?

Svar: Värkarna, 9 (om tio är värst). Att "trycka" ut henne, 3.

Vad var det bästa och det sämsta med hela händelsen?

Svar: Det bästa var ju såklart när lilla Hanna tittade ut. :). Det sämsta var väl att jag väntade så länge på att ta ryggbedövningen.

Blev du bra bemött på förlossningen eller möttes du av någon människa som du inte kände att personkemin inte riktigt klickade?

Svar: Jag blev jättebra bemött utav alla tycker jag.

Hur lång tid tog förlossningen från att du kom in tills hon var ute?

Svar: 7 timmar.

Ångrade sig Niklas efteråt att han inte var med när eran dotter föddes?

Svar: Lite svårt att säga. Han ville ju såklart vara med när hon kom ut men han klarade ju inte av att vara med på grund av sjukhusskräcken.

Kan du inte testa göra ett videoinlägg?

Svar: Jag har ingenaning om hur man gör, hahah. Tror inte äns att jag har en kamera att filma med.

Hur känner du dig nu efter förlossningen? Kan du beskriva känslan när du såg ditt barn komma ut?

Svar: Jag känner mig jättebra. Det var otroligt mäktigt!

Är de typ bortdomnat ’’där nere’’ nu eller känns det som vanligt?

Svar: Det är som vanligt.

Värkarna som gjorde ont, kändes dem som liknande mensvärkar fast mycket, mycket ondare?

Svar: Jao, mensvärk kanske man kan kalla det. Eller kanske inte, för de var hundra gånger så mycket starkare än vanlig mensvärk.

Gjorde "trycket" lika ont som värkarna innan trycket började?

Svar: Trycket gjorde inte alls ont, det var bara mest obehagligt eftersom det kändes som om man skulle bajsa på sig.

Hur många var med inne på förlossningen?

Svar: Jag, min mamma och två barnmorskor.

Vilket var det allra jobbigaste under hela tiden inne på förlossningen? Asså från och med att värkarna satte igång tills att du blev sydd?

Svar: Värkarna, absolut.

Tycker du själv att förlossningen gick bra, och om du var väldigt orolig innan, tycker du att du var för orolig då?

Svar: Förlossningen gick superbra. Jag har ju varit väldigt orolig och nervös inför förlossningen men nu förstår jag inte varför, det var ju inte så farligt.

Är lite seg, hur lång tid tog hela förlossningen?
Svar: Från att jag fick värkarna hemma tills hon var ute så tog det 12 timmar. Från att jag kom in till förlossningen tills hon var ute så tog det 7 timmar.

Efteråt, när förlossningen var över, kände du att det vår någonting du ångrade att du inte tog, annan bedövning eller så?

Svar: Det ända jag ångrar är att jag inte tog ryggbedövningen tidigare än vad jag gjorde.

Har förlossningen avskrämt dig för att få fler eventuella barn i framtiden, eller var allting värt det?

Svar: Absolut inte! Förlossningen var inte alls så farligt som man tänkt sig.

Hur mår du nu, när det gått några dagar efter födseln? Har din mage börjat att lagt sig? Har du gått ner i vikt etc? Hur många gånger om dagen ammar du Hanna?

Svar: Jag mår jättebra! Min mage har lagt sig rätt så mycket, men det är fortfarande endel kvar som ska lägga sig. Jag har inte vägt mig än, vi hade tydligen ingen våg här hemma (arg). Jag vet inte hur många gånger hon ammans, hon ammans när hon vill ammas.

Förlossningsberättelse.

Med tanke på att jag inte alls hade några tankar på att anteckna hela tiden så har jag inte så stort minne av tider, men vid några tillfällen så hade jag koll på klockan.

På måndagskväll så gick jag och lade mig 22:30 och tänkte sova. Lyckades inte somna riktigt för att jag började få små värkar. Men jag låg kvar och försökte sova, intalade mig själv att förlossningen inte var på gång. Bebisen hade ju lurat mig förut!

Jag vaknade vid tolv igen, med mer värkar. Somnade om, vaknade efter yttligare en timme med värkar, somnade om, vaknade med värkar, osv. Så höll det på till klockan 03:00, för då orkade jag inte mer. Då gick jag upp, gick runt i lägenheten med värkarna som sakta men säkert blev starkare och starkare och tätare. Mamma tjatade om att vi skulle ringa förlossningen men jag sa nej, jag trodde fortfarande inte att förlossningen var på gång.

03:30 så tog jag en dusch, jag var så fruktansvärt svettig! När jag kom ur duschen så märkte jag att det rann fostervatten. Då ringde mamma förlossningen och sade vad som hade hänt och därefter fick jag prata med barnmorskan på förlossningen också. Då sade hon att det var lika bra att jag kom upp på en undersökning.

Klockan 04:00 var vi inne på förlossningen. Barnmorskan undersökte mig, och hon sa att det var fostervatten som hade gått. Hon sa även att jag hade öppnat mig 3 cm. (Förra veckan hade jag öppnat mig 1 och en ½ cm).

Men jag trodde fortfarande inte att förlossningen var på gång. Som sagt, bebisen hade ju lurat mig hela veckan. Barnmorskan sa att jag fick bli kvar där, att förlossningen var på gång. Jag trodde fortfarande inte på det. Hon frågade om vad jag hade tänkt mig för smärtlindringar och jag sa att jag helst bara ville ha naturliga smärtlindringar som bad, massage osv.

Därefter skulle jag ha CTG-kurvan på mig i 30 minuter, men hade den i ca 50 minuter istället. Det dröjde så eftersom hon försökte fixa ett rum med badkar åt mig.

När vårt rum var fixat så blev mina värkar ännu starkare, jag kunde knappt gå till rummet. Jag gick med en gåstol och det hjälpte faktiskt lite grann. Här hade jag mycket blandade känslor, började gråta. Jag hade så svårt för att tro att förlossningen var på gång. Direkt när vi kom in på rummet så hoppade jag in i ett bad och där satt jag kanske en halvtimme, värkarna var inte så starka i badet. Efter badet så hade min mamma kommit med smörgåsar och frukt, som jag och Niklas åt.


Badkaret.

Nu var jag riktigt trött och Niklas med, så vi försökte sova. Jag gick och lade mig i sängen och Niklas lade sig på sackosäckar på golvet. Men värkarna gjorde så ont att jag inte kunde ligga ner. Så jag sätte mig i en stol. Värkarna gjorde så fruktansvärt ont! Jag satt och skrek och grät, sa till barnmorskan att jag inte klarade mer. Jag skrek efter ett kejsarsnitt vid varje värk. Jag fick såklart inget kejsarsnitt (vilket jag är glad över!). Så jag bad om ryggbedövningen istället.

Jag lade mig i sängen och fick lustgas medans barnmorskan sätte dropp på mig. Då funkade lustgasen rätt så bra. Jag låg och väntade på att narkosläkaren skulle komma, han som skulle lägga ryggbedövningen på mig. Jag hade så ont när jag väntade på honom att jag tog mer lustgas, men jag bara spydde utav den.

Här klarade Niklas inte av att vara med mer, som jag har sagt förut så är han fruktansvärt sjukhusrädd och han kände sig så hjälplös när jag låg där och skrek utav smärtan. Jag sa till han att han fick gå, jag klarade mig, men att han fick hämta mamma så att jag inte skulle vara helt ensam. 

Mamma kom och sätte sig brevid mig, vi höll handen. Direkt efter så kom narkosläkaren och lade ryggbedövningen. Ungefär en kvart senare så försvann värkarna, och gud så underbart det var. Jag trodde seriöst att jag hade kommit till paradiset! Dock så försvann inte trycket neråt (trycket som känns ner mot underlivet), men barnmorskan sa att trycket inte skulle försvinna utav bedövningen så jag visste om att trycket skulle vara kvar.

Mamma satt fortfarande brevid mig och höll handen. Jag sov nästan mellan varje "tryck". Trycket gjorde inte så ont, det var mest obehagligt. Så jag tyckte inte att det var så farligt längre.

10:30 sade jag till barnmorskan att det kändes som om jag skulle bajsa ner mig varje gång trycket kom. Så hon undersökte mig och sade att det inte var så konstigt, jag var ju fullt öppen och bebisen var på gång! Men jag fick inte krysta än sa hon, för att minska risken att spricka. (Jag sa till henne hela tiden att jag absolut inte fick spricka eller klippas, hahah).

10:45 så sa jag till barnmorskan att trycket neråt var ännu starkare, så starka att jag inte kunde hålla emot och var tvungen att trycka till själv vid varje tryck (krysta). Så hon sa åt mig att trycka på vid varje tryck.

Jag tryckte och tryckte och sa hela tiden "jag kommer att bajsa på mig nu", hahah. Barnmorskan sa åt mig att trycka allt vad jag hade och det trodde jag att jag gjorde. Bebisens huvud kom ut, men tillslut orkade jag inte mer och släppte. Och så gled bebisens huvud in igen! Herregud vad arg jag blev. Jag sade till mig själv att nu skulle jag trycka så mycket, aldrig sluta trycka tills bebisen är ute helt. 

Nästa värk kom och jag tryckte för fulla muggar. Huvudet kom ut och jag trodde att hela bebisen var ute så jag frågade "är jag klar nu?". Men de sa åt mig att jag skulle fortsätta att trycka så jag tryckte ännu hårdare och bebisen gled ut ännu mer och barnmorskerna hjälpte till att dra ut bebisen. När de hjälpte till att dra så sved det till i underlivet. 10:59 var bebisen ute.

De torkade av bebisen fort och lade bebisen på min mage, mamma sa "det blev en liten Hanna". Hon var så liten, jag vågade knappt hålla henne! Hon hade fruktansvärt mycket fosterfett på sig också.



Barnmorskan tryckte till på min mage så att moderkakan gled ut. Jag bad om att få se moderkakan och navelsträngen, och ärligt talat så såg det inte så farligt och äckligt ut. Moderkakan såg ut som en stor blodig stek och navelsträngen var helt blå och skruvad. Mamma fick därefter klippa navelsträngen.

Därefter så fick jag och Hanna varsitt armband med samma nummer på och jag fick ett till där det stod mitt namn och personnummret. 



Barnmorskan kollade mitt nedre och sa att jag hade fått några små bristningar och skavsår som behövdes sys. Som tur var så sprack jag inte iallafall.

De sa åt mig att amma Hanna direkt i 40 minuter, 20 minuter på varje bröst. Så det gjorde jag, och då kom även Niklas in igen.

Sammanfattning av min graviditet.

Den 10 december 2008 blev jag gravid oplanerat med min pojkvän. Det var inte förrens dagen innan nyårafton som jag kände av mitt första sympton, att något bara kändes fel i magen, jag trodde dock att det var mensen som skulle komma. Dagarna gick och jag åt otroligt mycket, magen kändes bara helt fel och mensen kom inte. Så jag gjorde ett graviditetstest på barnmorskemottagnigen och den 9 januari 2009 fick jag beskedet om att jag var gravid, någon vecka efter så valde jag att behålla barnet.

I början av graviditeten var det mycket som hände. Det var faktiskt en jobbig tid. Man var fortfarande chockad över att graviditetstestet var positivt och att man skulle bli mamma och det blev svårt att koncentrera sig i skolan. Jag mådde mycket illa, att vakna upp hur illamående som helst och spy varje morgon var min dagliga rutin i några veckor. Och tänk då att gå till skolan efter det, det var ingen höjdare.



Illamåendet och spyan försvann som tur var runt vecka 15, om jag var överlycklig!? Fast här kom tröttheten istället. Tänka sig att jag orkade av skolan ändå! Nu längtade man efter rutinultraljudet som görs i vecka 18. Skulle det verkligen vara en bebis i min mage? Jag hade ingen gravidmage än och jag kände inga sparkar. Jag kände mig inte gravid helt enkelt, så jag var nervös inför ultraljudet. Tänk om det inte skulle ligga en bebis där inne nu?

Dagen då jag skulle göra rutinultraljudet kom och jag var jättenervös och ivrig för att se bebisen i magen. Skulle det verkligen vara en bebis i min mage? Det återstod bara att se. Jag och Niklas åkte till ultraljudet och en stund senare så låg man där på sängen med en massa gel på magen. Barnmorskan tog "ultraljudsapparaten" på magen och rätt som det var så såg jag en bebis på TV:n framför mig. Det var en bebis där inne! Och som han/hon sparkade! Allt såg jättebra ut.



Vecka 20 kom och jag hade redan gått halva graviditeten, tiden bara flög iväg! I vecka 20 började även mina bröst att läcka.



Runt vecka 25 så hände det en massa saker! Jag och Niklas hade börjat på en unga föräldrar grupp som var jättebra och rolig. Det var redan några unga mammor där och varje gång man såg deras små bebisar så smälte man! Runt vecka 25 så var vi även på en föräldrapenningskurs, vi var hos familjerätten och skrev under att Niklas var pappan till barnet, jag började känna bebisen första sparkar vilket var en stor glädje och jag älskade de små sparkarna, jag började få små bristningar på brösten, jag fick sura uppstöningar och halsbränna, jag fick kramp i vaden tre gånger, min navel började stå ut och det var ungefär här som jag började kissa hundra gånger per dag.

Även fast vecka 25 låter som en jobbig tid med massor av möten och händelser så måste jag säga att det var där den riktigt härliga tiden började. Allt började kännas underbart, man hade fått mammakänslorna i sig och man började förbereda för bebisens ankomst och man förstod verkligen att man var gravid!



Veckorna bara flög iväg nu. Sommarlovet började och det var så skönt att vara ledig, speciellt när graviditeten gjorde mig så trött.

Runt vecka 33 fick jag små bristningar på ena låret. Det var även här den stora, riktiga längtan började. Det har verkligen varit det värsta med graviditeten, att vänta. Gå dag in och ut och ständigt längta tills bebisen kommer. Här började jag även känna mig klumpig, det började bli svårt att ta på sig skor och strumpor, svårt att vända sig i sängen och hitta en bekväm ställning att sova i.

I vecka 36 så blev allting klart här hemma. Allting var inhandlat och nu fattades det bara en bebis. Det var även i vecka 36 som bebisen hade lagt sig helt fixerat (alltså med huvudet neråt). I vecka 36 så kände jag även de första förvärkarna och i denna veckan så blev jag svullen. Även små bristningar på vänstra halvan av rumpan dök upp.



I vecka 39 fick jag de första riktigt starka förvärkarna. Jag vaknade en natt av otroligt starka värkar och fick åka in till förlossningen. Det visade sig att jag hade kommit till öppningsskedet, jag var 1 och en ½ cm öppen. Men det var inte dags för bebisen att komma då heller.

Under den veckan så hade jag värkar lite till och från, riktigt irriterande. För att inte bara sitta och vänta så underhöll jag mig själv med massor av städning.

Sista magbilden, två dagar innan förlossning.

I slutet av veckan, (vecka 39 + 6), på det beräknade datumet (1 september), så var det dags för förlossning. Klockan 10:59 på förmiddagen tittade vår lilla flicka ut som fick namnet Hanna. Hon var 49 cm lång och vägde 3280 gram. Det var lycka!


Dopkläder?

Gick ner till staden här om dagen, började leta kläder till mig som jag kan ha på Hannas dop. Hittade detta:




Snygg top och jeansleggins från Lindex.
Men vet inte om jag vill ha det på dopet, ska kika vidare.

Sjätte BVC-besöket + läkarkontroll.

(Hanna två månader och tre dagar).

Som vanlig var det vägning, mätning och mäta HvO (huvudomfång). Min lilla flicka är inte så liten längre, hon väger ju 5080 gram! Och det märks när man bär henne, vilken liten tjockis. :). 57 cm lång och HvO är 37, 9 cm.

Sedan så var det ju en läkare där. Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt allt hon kollade. Men hon kollade iallafall Hannas styrka, balans, hjärtslag, ögon, huden... Det var Niklas som stod brevid läkaren nämligen, jag pratade med BVC-sköterskan om ersättning.

Och så klämde hon på Hannas nedre del av magen, kollade benen och fontanellen ("hålet" i huvudet). Läkaren sa att Hanna ser jättebra ut och allt är som det ska, utvecklas otroligt snabbt (vilket vi redan märkt). Så Hanna fick godkänt. :).


Femte BVC-besöket.

(Hanna sju veckor).

Blev vägning först. Förra gången, för två vekor sen, så vägde Hanna 4140 gram och idag så vägde hon 4720 gram. En jättefin viktökning sa BVC-sköterskan. Mätning gjordes också, 55.4 cm lång är hon nu. Och 36.9 cm runt huvudet.

Hon tittade lite hur det var när Hanna låg på magen, och sa att Hanna var otroligt stark i nacken. Vi sa att Hanna har kunnat lyfta huvudet själv sedan BB, men nu i längre stunder såklart. Även att hon kan åla sig fram (och bakåt) när hon ligger på mage. Hon har också lyckats vända sig till sidan. BVC-sköterskan sa att Hanna var en liten kämpe, hahah. :).

Så berättade vi också att Hanna har börjat följa med blicken, skrattar och ler, försöker prata (gör olika ljud). En mycket bra utvecklig tyckte BVC-sköterskan.

Jag fick även fylla i ett papper. Det är några frågor om hur jag mår. De flesta nyblivna mammor får göra det för de vill kolla om man har åkt på deprission (stavning?) nu efter förlossningen. Men jag mår bra så hon hade inget att säga om mina svar. :).

Därefter så berättade jag att Hanna inte verkar bli mätt av bröstmjök, så vi har börjat ge henne ersättning. Hanna är mycket gladare, lugnare, har lättare för att sova och så nu när hon har fått ersättning. Hon blir mätt och belåten, helt enkelt. Jag vill verkligen amma Hanna och det gör jag, men blir hon inte mätt (vilket hon oftast inte blir) så ger vi henne ersättning också. BVC-sköterskan sa att om ersättningen fungerar bättre så ska vi såklart köra med det och om jag vill så får jag ju amma också. Jag ammar så gott det går och vill Hanna ha mer mat så blir det ersättning också.

Sedan var det inte mycket mer. Nästa gång vi kommer dit så är det läkarbesök, lite nervös är man? Men det går säkert bra. :).

Fjärde BVC-besöket.

(Hanna fem veckor).

Började med vägningen idag. Hanna väger nu 4140 gram, nästan 1 kilo mer än vad hon gjorde när hon föddes. Hon börjar bli tjockis nu. :). BVC-sköterskan sa att Hannas viktuppgång är jättefin. Även huvudomfång mättes - 1 cm mer än förra veckan (nu 36.5 cm).

Hon kollade Hannas tunga (Hanna har ju haft svamp på tungan, även kallat torsk, som förövrigt är jättevanligt hos småbarn). Det är inte helt borta ännu men vi ska prova nu med vatten och bikarbonat, BVC-sköterskan sa att det ska fungera med.

Hon kollade lite på Hanna, hur hon rör sig, om hon fäster blicken osv. Hon sa att Hanna utvecklas helt normalt och att det ser bra ut.

Mycket mer var det inte. Lite prat om amning och allmänt prat som vanligt. Det var även en praktikant där (eller en sådan som utbildar sig till BVC-sköterska). Hon gjorde inte så mycket, stod mest och tittade och ställde frågor till vår BVC-sköterska.

Nu ska man egentligen till BVC en gång i månaden om jag har rätt, men vi fick en tid nästa vecka också. Känns skönare att komma dit en gång i veckan för att se så att Hanna verkligen utvecklas som hon ska. Jag var likadan när jag var gravid, ville till barnmorskan varje dag och lyssna på hjärtslagen och så, hahah. :).

Tredje BVC-besöket.

(Hanna nästan fyra veckor).

Vet inte om jag har nämt det i bloggen men Hanna har blivit lite förkyld. Hon ifrån BVC trodde att förkyldningen var så jobbig för henne igår att det var det som gjorde att hon var så gnällig. Vi ska även köpa droppar som vi ska ha till Hannas näsa, eftersom att hon är lite täppt.

Hannas klet i ögat kom tillbaka med, och hon ifrån BVC sa att det kommer att komma till och från ända tills Hannas tårkanaler har utvecklas helt. Men det är inget farligt, vi kör med ögondropparna som vanligt nu igen.

Hanna väger nu 3900 gram, är 52 cm lång och har 35.5 cm i huvudomfång.

Vi fick även D-droppar idag som vi ska börja med imorgon (alla barn ska ha D-droppar).


Andra BVC-besöket.

(Hanna två veckor).

Idag hade vi en annan på BVC, vilket var riktigt skönt! För att hon som var här hemma hos oss förra veckan tyckte jag inte om så mycket. Hon var så gammal och man fick upprepa allting för henne några gånger eftersom att hon hörde dåligt.

Hannas högra öga har kletat till sig jättemycket, det började redan förra veckan. Så jag frågade hon som var här vad det var, fick inget speciellt svar men hon sa att det var ofarligt och att vi skulle tvätta det med ljummet vatten.

Men inte blev det mycket bättre, så vi frågade idag om det igen och då visade det sig att Hanna har en ögoninfektion! Rätt sur blev jag faktiskt, att hon som var här förra veckan inte kollade noga på Hannas öga.

Så vi har fått pencillin (stava?) till Hanna nu som tas som ögondroppar, de gjorde även en odling för att se vad det är för bakterier i Hannas öga, får svar nästa vecka.

Lilla Hanna vägdes och hon väger nu 3520 gram, förra veckan så vägde hon 3360 gram. Huvudomfång är nu 34,9 cm, vid födseln så var det 33 cm.

Tillsist så sa hon även att Hanna hade svamp på tungan (helt vanligt hos småbarn), så nu ska vi tvätta hennes tunga fyra gånger om dagen

Hembesök från BVC.

(Hanna 10 dagar).

Nu har hon från BVC varit här. Gick fortare än vad jag trodde. Hon var rätt så gammal (får man säga det?), iallafall, gammal och hörde fel mycket. Men hon hörde tillslut, hahah.

Hon vägde Hanna, och nu väger Hanna 3360 gram. Hon vägde 3100 gram sist.

Sedan så fick vi skriva under papper om att vi har hyrt ett babyskydd där ifrån, och så fick vi en massa broschyrer och andra informationsböcker. Även "min första barnbok" som de tydligen delar ut till alla nyfödda barn.

Mer än så var det inte, lite allmänt prat bara.

Utveckling.

- 090918: Tappade navelstumpen.
- 090928: Hannas första bad.
- 091002: Hanna drack ur nappflaska för första gången.
- 100106: Hanna börjar äta puréer.
- 100108: Hanna rullar från rygg till mage.
- 100313: Hanna sätter sig upp helt själv.
- 100417: Hanna kan gå med hjäp av stöd.

Hanna 2 veckor:
- Fäster blicken någon sekund.
- Kan hålla upp nacken en längre stund.

Hanna 3 veckor:
- Fäster blicken någon minut.

Hanna 4 veckor:
- Fäster blicken helt.
- Kan hålla upp nacken stadigt.

Hanna 4 månader:
- Börjar äta puréer.
- Rullar från rygg till mage.

Hanna 5 månader:
- Lär sig krypa.

Hanna 6 månader:
- Kan sätta sig upp själv.

Hanna 7 månader:
- Kan gå med stöd.



Hej! Mitt namn är Elin. Jag blev gravid som 16-åring och är idag 25 år och mamma till tjejen Hanna som är 8 år.

I bloggen har jag skrivit om min resa, utmaningar, bebissnack, ungdomsliv och om vardagspusslet mellan skola, jobb, vänner och att vara mamma.




Kontakta mig:
elinzollfrank@hotmail.com

RSS 2.0