Ultraljudet.

Tänkte självklart berätta för er hur ultraljudet gick, och kan säga att jag har bara bra nyheter! :).

När vi gick in i väntesalen på morgonen så blev jag något sjukt nervös och blev helt varm i hela kroppen. Tiden gick riktigt långsamt och de 20 minuterna vi väntade kändes som två timmar.

Sedan kom barnmorskan och hämtade oss och vi gick in i ett rum, med en säng och en stor TV-skärm framför, brevid sängen var det typ en dator och en massa konstiga grejjer på. Jag fick lägga mig i sängen och drog upp tröjan och så fick jag dra ner byxorna lite. Då lade hon en massa gel på magen, shit så kallt det där var, hahah. Så sätte hon den där apparaten på min mage och då fick jag dra ner byxorna lite till, bebisen låg nämligen väldigt långt ner. (Vilket jag nog visste eftersom jag har haft otroliga värkar långt nere). Först när hon sätte apparaten på magen och man fick se på den där stora TV-skärmen vad som visades så såg jag inte bebisen, då blev jag skit orolig och trodde att det inte var något där inne, hahah. Men sedan fick hon fram bild och visade så man såg ordentligt. :).

Hon visade det mesta. Det är en bebis i magen på mig, och så visade hon bebisen två hjärnhalvor, lillhjärna, urinblåsa, magsäck, två ben, två armar, två fötter, två händer, ryggrad, revben, lårben, näsa, haka, hjärtslag/hjärtat, magen, rumpan. Det var typ allt vi fick se. :) Det fräckaste var att när jag såg bebisen hjärtslag, så kunde jag känna dem. Det kan ha varit mina men det kändes nere i magen och var i samma takt som bebisens. Då blev jag så sjukt glad, hon/han såg fullt frisk och allt stämde. Det känns så underbart att veta det. :)

Därefter så mätte hon bebisen, hur långa lårbenen var och hur stor huvudet var och sådan. Sedan så skulle vi försöka ta kort på bebisen, det ville jag ju såklart ha! Och detta var faktiskt skit roligt! Först låg bebisen ihop typ i fosterställning, så barnmorskan ville försöka flytta han/hon lite så hon började peta mig på magen så bebisen började sparka med benen som satan och höll på att typ "boxas" med händerna, hahah. Det var så roligt att se, både jag och Niklas skrattade som tusan! Och jag som inte tog på mig smink för jag trodde att jag skulle gråta. Men jag bara låg där och log hela tiden. :).

Vi fick tillslut tre bilder, och alla tre ihop blev 50 kr, billigt och bra tycker jag. :) Dock är bilderna tagna med min kamera efteråt så bilderna är inte sådär jättebra, ska försöka få dem lite bättre. :)


Min älskling. Här ser ni huvudet och näsan + hakan, ska jag erkänna så tycker jag att hon/han ser lite kattliknande ut. xD. Och ni ser magen och knät. Den runda "bollen" som är över hans/hennes huvud är hans/hennes knytnäve, hahah. :).


Bild nummer två. Svår bild för er som kanske inte riktigt ser hur hon/han ligger. Men längst ner så ser man hans/hennes ryggrad. Och så är det huvudet i profil och så ser man rumpan och lårbenen till knät längst till höger. :).

Pojken sover så sött.



Vecka 18. (v17+0).

Kroppen: Nu är det vanligt med det rutinmässiga ultraljudet. Barnmorskan visar ofta hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet som förkortas BF. Att man väljer just den här tidpunkten för ultraljud beror på att foster är relativt lika i storlek under denna period, foster kan sedan växa i snabbare eller långsammare takt.

Fostret: Huvudet är cirka 4 cm i diameter, medan fötterna är cirka 2 cm långa. Nu märker fostret om det är ljust eller mörkt utanför magen, även om ögonen är stängda. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.


Gulliga Nisse...



Älsklingarna!





Vecka 17. (v16+0).

Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett.

Fostret: Skelettet är synligt på röntgenbilder.
Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen.


Vecka 16. (v15+0).

Kroppen: Nu kan man ofta se att man är gravid, i alla fall om man bär tunna trikåkläder. Försök att ha lite ledigare kläder som inte klämmer åt om magen. Kanske är det till och med dags att införskaffa mammakläder. Muskulatur och skelett är nu så pass utvecklat att det vanligt att man börjar känna fosterrörelser, men det kan lika gärna dröja tills vecka 22-24 innan man med känner något. Ditt hjärta pumpar 20 % mer blod än tidigare och det kommer öka upp till 50% i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 cm och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 1,5 liter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.


Vecka 15. (v14+0).

Kroppen: Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten. Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod.

Fostret: Huden är genomskinlig och man ser blodkärlen. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone. Ögonlocken stängs och kommer inte att öppnas igen förrän i sjunde månaden.




Hej! Mitt namn är Elin. Jag blev gravid som 16-åring och är idag 25 år och mamma till tjejen Hanna som är 8 år.

I bloggen har jag skrivit om min resa, utmaningar, bebissnack, ungdomsliv och om vardagspusslet mellan skola, jobb, vänner och att vara mamma.




Kontakta mig:
elinzollfrank@hotmail.com

RSS 2.0